Herr talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet för att hon deltar i debatten i dag och dessutom var med i debatterna under gårdagen.
Jag lyssnade på statsrådets anförande, och jag blev lite beklämd. Jag blev också lite oroad. Jag tyckte mig nämligen höra att det är en påtagligt nöjd socialförsäkringsminister som står här i kammaren i dag.
Jag tänkte ta upp en av de kanske allvarligaste och största utmaningarna vi har inom sjukförsäkringen, och det är den psykiska ohälsan. Bakgrunden är att antalet startade sjukfall på grund av psykiska diagnoser ökat med över 70 procent under de senaste åren. Alla vi som jobbar med dessa frågor vet att situationen är komplicerad för dem med psykiska diagnoser. Vi vet ungefär hur lång tid det tar för ett brutet ben att läka, och vi vet ungefär hur arbetsförmågan påverkas av det brutna benet. Det ser dock väldigt annorlunda ut när det kommer till en psykisk sjukdom.
Det är därför vi från Moderaternas sida har föreslagit ett nytt spår i rehabiliteringskedjan för psykiska diagnoser. Vi tror också att en person som drabbas av psykisk ohälsa kanske inte alls ska sjukskrivas i hemmet under en längre period om arbetsplatsen i sig är en del i den bakomliggande orsaken till sjukdomen. Det är inte rimligt att vänta i 90 dagar innan en prövning görs om det finns andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som personen kan utföra. Det är inte heller rimligt att vänta ett halvår innan man ställer frågan om personen över huvud taget ska arbeta kvar på sin nuvarande arbetsplats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Därför föreslår vi det särskilda spåret i rehabiliteringskedjan - för att vi ska få bukt med just den psykiska ohälsan. Min fråga till statsrådet är: Hur ser regeringen på Moderaternas förslag?