Herr talman! Jag tackar för det inspelet. Jag måste nog återigen vara tydlig med att jag fortfarande inte är nöjd. Jag tror inte heller att jag uttryckte att jag är stolt och glad. Däremot tycker jag att det är glädjande att vi, efter att ha sett en uppgång av sjuktalen med 80 procent år efter år sedan 2010, nu ser en dämpad kostnadsutveckling och faktiskt ett halverat inflöde i sjukförsäkringen. Det visar att en del av de åtgärder som regeringen nu vidtar är rätt.
Jag känner mig framför allt förhoppningsfull inför det arbete som vi nu har påbörjat tillsammans med arbetsmarknadens parter. Det gäller förbättringar av arbetsmiljön, inte minst på de arbetsplatser som i hög utsträckning genererar den stress, ångest, depression och psykiska ohälsa som vi ser hos särskilt yngre kvinnor i dag. Det arbetet är ett bra steg i rätt riktning. Men det är inte tillräckligt. Vi kommer att behöva göra mer. Och vi kommer inte att kunna vara nöjda förrän vi ser att människor inte behöver bli sjuka av sina arbeten. Det är viktigt att säga det.
Jag vill återigen understryka att det är bra att vi är flera partier i Sveriges riksdag som ser problematiken med den ökande psykiska ohälsan och som jobbar aktivt - kanske både tillsammans och på vår egen kammare - med att sätta oss in i frågorna och att komma med konkreta politiska förslag för hur vi kan möta det.
Regeringen har nu förhoppningar på parternas arbete. Vi har som sagt en stark förhoppning när det gäller implementeringen av den nya föreskriften för organisatorisk och social arbetsmiljö. Vi hoppas få se fortsatta resultat av det och kommer naturligtvis att följa upp det.
Vi är dock alltid öppna för att lyssna på goda förslag.
(Applåder)