Herr talman! Jag tror att det är viktigt att konstate-
ra att vi i Sverige i förhållande till andra länder som vi
har jämförts med i de här sammanhangen använder
väldigt litet bekämpningsmedel i jordbruket.
Det är också viktigt att notera att den största, mest
intressanta delen av biologisk mångfald inte finns
inom ramen för det konventionella jordbruket. Vi kan
inte kalla ängar, hagmarker och slåttermarker för
konventionellt jordbruk. Det är på dessa områden vi
har de stora, intressanta biotoperna för biologisk
mångfald när det gäller både flora och fauna. Det är
en mycket begränsad andel fåglar som lever i direkt
anknytning till vad vi kan kalla det konventionella
jordbruket. Därför reagerar jag starkt när man tror att
man klarar den biologiska mångfalden bara man an-
griper det konventionella jordbruket. Det är faktiskt
precis tvärtom. Om vi inte slår vakt om de delar i
odlingslandskapet som inte är konventionellt jord-
bruk, klarar vi heller inte den biologiska mångfalden.
Vi får inte tro att om vi bara inriktar oss på konven-
tionellt jordbruk klarar vi en biologisk mångfald. Då
gör vi ett stort misstag. Vi måste i stället inrikta oss på
den del i odlingslandskapet som inte tillhör konven-
tionellt jordbruk, nämligen slåtterängar, hagmarker,
åkerrenar och liknande. Det är där vi har den stora,
mest intressanta delen av biologisk mångfald.
Jag hälsar med tillfredsställelse att ministern till-
sammans med Naturvårdsverket nu gör en invente-
ring. Vad vi måste ha i det här sammanhanget är
grundliga kunskaper om förutsättningarna.
Det jag ser - jag vill understryka det - som den
stora risken är att vi minskar antalet bönder i landet
och i och med detta minskar antalet personer som
sköter de viktiga biotoperna för biologisk mångfald.
Vi måste gemensamt se den verkliga basen för vär-
nandet av en biologisk mångfald i det öppna odlings-
landskapet.