Herr talman! Eftersom detta är en fråga som vi i
Miljöpartiet har väckt gång på gång, och eftersom den
också passerat jordbruksutskottet, hoppas jag att Göte
Jonsson i fortsättningen stöder Miljöpartiets yrkanden
i de här frågorna i utskottet. Då kan vi bli fler som
driver frågorna litet mer aktivt.
Detta är naturligtvis frågor som är ganska kinkiga
att ta upp eftersom vi kritiserar det konventionella
lantbruket. Det konventionella lantbruket vill ju gärna
slå sig för bröstet och säga sig vara det som ser till att
den biologiska mångfalden finns kvar. Men faktum är
att utvecklingen inte alls ser ut så. Det ser snarare ut
som att det konventionella lantbruket i dag tvärtom
gör att den biologiska mångfalden minskar. Det är
denna odlingsform som i dag, trots miljöstöd och allt
det andra vackra och fina som man kan säga, håller på
att utveckla ett landskap som är oerhört fattigt på både
arter och individer. Detta gör naturligtvis att mycket
av det som bonden har slagit sig för bröstet för får sig
en allvarlig knäck om vi får ut den här informationen.
Det finns många som helst ser att informationen inte
kommer ut.
Det räcker alltså inte att bevara det antal betes-
marker som existerar. Det är det som är det status quo
som miljöstödet försöker bevara. Det är med just den
jordbrukspolitiken som antalet arter och individer har
minskat. Detta räcker alltså inte - inte på något sätt.
Om man tittar på de arter som jag har tagit upp ser
man att varken lärka eller tofsvipa är speciellt intres-
serade av små brutna betesmarker. Det är inte alls
någon biotop som de vill ha. De vill ha stora, öppna
fält där man odlar spannmål eller hö. De kommer inte
att kunna acceptera små brutna betesmarker som en
biotop. Det är inga ersättningsbiotoper för en lärka
eller en tofsvipa. Det går helt enkelt inte - så pass
flexibla är inte de arterna.
Inte heller hämplingen skulle kunna acceptera en
sådan sak. Hämplingen är också ganska hårt knuten
till en speciell biotop, nämligen relativt fattiga marker
men med åkersenap i närheten som stapelföda.
Detta innebär att det inte räcker att säga att vi skall
försöka bevara status quo. Det kommer inte att öka
antalet fåglar, antalet insekter och antalet örter i od-
lingslandskapet. Ingenting tyder på det. Det konven-
tionella lantbruket har lett till utarmningen. Vi måste
alltså fundera på hur vi skall förändra det konventio-
nella lantbruket för att kunna återskapa den biologiska
mångfalden.
Jag är mycket glad för att miljöministern säger att
vi inte skall utgå från den nivå vi har i dag, utan att vi
skall återerövra den biologiska mångfalden och skapa
de förutsättningar som vi har missat i dag. Det är
egentligen detta som är den stora utmaningen.
Vad gäller REKO-programmet tror jag inte att
kurser och kartor över vilka åkrar man har eller det
faktum att man måste ha speciella förhållanden när
man rengör och tömmer giftsprutan kommer att på-
verka fågelfaunan eller insektsfaunan. I så fall skulle
vi ha haft ett sådant REKO-stöd som det som fanns
med i en utredning 1974, den första gången vi utfor-
made ett REKO-stöd i Sverige, nämligen ett som gick
ut på att minska mängden bekämpningsmedel i jord-
bruket. Det skulle innebära att vi kunde bryta trenden
i det konventionella lantbruket att använda bekämp-
ningsmedel som uppenbarligen är mycket farliga för
den biologiska mångfalden.
Man kan också diskutera de bekämpningsmedel vi
har i dag respektive de bekämpningsmedel vi hade
förut. Det kommer alltfler signaler om att en hel del
av de substanser som används i dag är farliga, inte
bara för det som de skall slå ut utan även för groddjur
och insekter. Såvitt jag har förstått finns det på det
området också ganska litet av faktaunderlag.
Jag fick inget svar på om miljöministern kommer
att ta initiativ till någon kartläggning av insektsfau-
nan. Kommer man att titta på vad som egentligen har
hänt i det konventionella lantbruket? En annan fråga,
som är av yttersta vikt, är: Kommer miljöministern,
utifrån det faktum att vi ser en stor förändring av det
biologiska mångfalden i det konventionella lantbru-
ket, att börja fundera på vilka förändringar som måste
till i det konventionella lantbruket för att vi skall
återskapa den biologiska mångfalden? Vi kanske inte
bara kan hoppas på att den ekologiska odlingen blir
större.