Fru talman! Kristina, 38 år, arbetar som vårdbiträ-
de inom sjukvården i Uppland. Kristina är sjukskriven
sedan cirka sex månader för en för henne mycket
besvärlig handskada. Enligt företagsläkaren krävs det
en relativt enkel operation, och Kristina kan återgå till
sitt viktiga arbete inom vården inom några veckor.
Men Kristina står fortfarande i kö.
En privatklinik i Uppsala kan för ca 15 000 kr,
med en väntetid på tre veckor, genomföra operatio-
nen. Men pengarna får inte flyttas från sjukpenning
till rehabilitering, vilket skulle ge en stor förtjänst för
samhället, i detta fall ca 60 000-75 000 kr, och fram-
för allt en rejäl höjning av vårdbiträdet Kristinas
livskvalitet.
Varför fortsätter statsrådet att säga nej, nej till
denna möjlighet att korta människors onödiga lidande
samtidigt som ytterligare resurser frigörs till vården?