Fru talman! Ja, näringsministern, problemen är
globala. Men de är också regionala och lokala. Det
var därför jag nämnde E 6 genom Bohuslän. Vi har
där kraftiga effekter på vår natur - den är oerhört
känslig - precis som man har i Österrike och
Schweiz. Den tål inte mer. Den har fått mer än vad
den tål. Dessutom tillkommer bullernivåer för de
människor som bor omkring, men det är en annan
aspekt på problemet.
Näringsministern nämnde här att man måste ta
hänsyn till alla aspekter, framför allt ekonomiska,
sociala och ekologiska aspekter. Javisst ska man det.
Men man måste också göra en prioritering. Vad är det
som är viktigast?
Näringsministern räknade upp några hinder: de
tekniska hindren, acceptansen, kostnaden.
Javisst, men det är ju bara att sätta rätt pris på
varje sak. Det är ju att sätta det rättvisa priset. Vad
kostar det i längden i ett ekologiskt hållbart samhälle,
i ett socialt hållbart samhälle, att inte prissätta på rätt
sätt nu?
Politik är förvisso att vilja, men det är också att
handla därefter. Det är där knuten ligger. Vet vi vad
det är som behövs måste vi handla därefter. Vi måste
sätta utsläppen från fossila bränslen, användandet av
tunga transportbilar i relation till det andra vi har,
nämligen alternativen. Och så ska vi sätta priserna på
det sättet att människor automatiskt inser att det här
är så förödande för vår framtid att vi måste välja det
andra. Och det ska också löna sig kortsiktigt, inte
bara långsiktigt.
Därför menar jag att när det gäller att gå före
måste regeringen visa att man vill och kan handla,
inte bara avvakta och vänta.