Fru talman! Vi har debatterat detta med CMT ti-
digare när det gäller svenska lastbilar och svenska
åkare. Jag tycker att det ligger väldigt mycket i det.
Men jag vill ändå säga att när det gäller bränsle, kva-
litet på fordon, säkerhet i fordon, utbildning av chauf-
förer och deras kunskaper om miljö tror jag att nästan
inget land kan mäta sig med Sverige. Detta är lite av
vårt problem i den meningen att med den öppna
marknaden finns det många europeiska åkare som kör
i Sverige med s.k. tredje-lands-chaufförer. Det är
alltså en ren social dumpning. De kör också med
dåliga bilar. Det är oftast inte svenska bilar. Det är
också en av mina huvudfrågor som vi ska ta upp
under ordförandeperioden. Jag tror att vi kan konsta-
tera att vi är mer än väl framme i jämförelse med de
länder som nämns här.
När det sedan gäller detta med alternativa drivme-
del kan jag konstatera att det finns hinder som måste
övervinnas, och de ska övervinnas. Men man måste
också se dessa hinder. Låt mig nämna tre.
Det finns tekniska hinder när det gäller produk-
tion, distribution och användning av drivmedel.
Det finns acceptansfrågor. Folk vill ha bilar med
lika bra prestanda som dagens teknik erbjuder, och
det ska vara lätt att få tag på drivmedel.
Det tredje hindret handlar om kostnader. På sikt
måste kostnaderna för alternativen av egen kraft vara
konkurrenskraftiga med den konventionella tekniken.
I den situationen finns ett starkt inslag av hönan
och ägget. De som skulle kunna producera nya driv-
medel tvekar så länge det inte finns fordon som kan
använda bränslet och en efterfrågan på bränslet. For-
donstillverkare utvecklar inte fordon för bränslen som
inte är lätt tillgängliga och efterfrågade på markna-
den. Människor tvekar att välja nya typer av fordon
och drivmedel så länge man inte är övertygad om att
de fungerar lika bra som konventionella bensin- och
dieseldrivna bilar i vardagen.
Jag tycker att man måste ha detta framför sig.
Därför måste vi vara oerhört progressiva. Vi måste gå
före alla andra. Vi måste hitta ny teknik etc., och det
gör vi. Men vi måste också inse att det inte går att
hoppa över något av de här hindren. De måste hante-
ras, annars kommer vi inte att nå någonstans. Därför
ska vi här, som i många andra fall, driva detta med
kraft. Men om det går för fort, i den meningen att vi
inte riktigt har klarat ut vad detta leder till, kan det
faktiskt bli en backlash. Jag tycker faktiskt att vi gör
en riktig bedömning här.
Sedan finns det flera fordonsflottor för alternativ i
normal trafik i dag. Vi har t.ex. etanolbussar i Stock-
holm och naturgasfordon i Göteborg. Det finns även
elbilar och personbilar för etanol och biogas.
Jag menar att vi faktiskt ligger i spetsen i Europa
här, men vi kan göra mycket mer. Detta är någonting
som vi måste driva inom EU, och jag ska återkomma
i nästa inlägg till vad vi ska göra under vår ordföran-
deperiod. Dessutom måste vi självfallet göra mycket
mer nationellt än vad vi har gjort.
Sedan tas skatten på fossila bränslen upp här. Vi
har en energipolitik som innebär att vi har väldigt hög
skatt på fossila bränslen därför att vi ska kunna sti-
mulera användning av andra bränslen på marknaden.
Det är själva poängen.