Herr talman! Varför ska vi ha statligt ägande?
Och varför ifrågasätts det?
Det finns flera skäl till varför ett statligt ägande är
bra. Det är t.ex. sysselsättnings- och regionalpolitiska
skäl. Det är för att bevara viktiga naturtillgångar som
skogen och malmen. Det är socialpolitiska eller kul-
turpolitiska skäl.
Staten har ägarandelar i 63 företag med mycket
varierande inriktning och storlek, alltifrån telekomfö-
retaget Telia AB med en omsättning på 52 miljarder
kronor år 1999 till Imego AB, ett forskningsinstitut
med en omsättning på drygt 1 miljon kronor. Sam-
manlagt omsätter de statliga företagen drygt 300
miljarder kronor. Tio av statens företag har en om-
sättning som överstiger 10 miljarder kronor. 22 av
företagen tillhör den s.k. miljardklubben, dvs. har en
försäljning som överstiger 1 miljard kronor.
Staten har ägarandelar i fem börsnoterade företag
- Nordea, dvs. före detta Nordic Baltic Holding, Assi
Domän, Telia, SAS Sverige och OM-Gruppen. Dessa
bolag utgör knappt 40 % av det totala värdet på de
statliga företagen.
Företagen med statligt ägande utgör ca 25 % av
det svenska näringslivet. Värdet på statens aktieport-
följ uppskattas till omkring 500 miljarder kronor.
Den statliga företagssektorns totala förädlingsvär-
de, dvs. företagens bidrag till bruttonationalproduk-
ten, motsvarar ca 7 % av Sveriges BNP. Telia, SAS
och Nordea ger de största bidragen.
Flera av statens företag hör till de största i landet.
Sju företag har fler än 10 000 anställda, t.ex. Posten,
Telia, SAS, Samhall och det bolagiserade SJ. Bara
Ericsson har fler anställda i Sverige än Posten. Totalt
har de 63 statliga företagen ca 230 000 anställda.
De statliga företagen har verksamhet spridd över
hela landet. Vissa, t.ex. Posten och Systembolaget,
opererar i alla Sveriges kommuner. Telia och Apote-
ket finns i nästan alla.
Många av statens företag har sitt ursprung i upp-
byggnad av infrastruktur - t.ex. energi, transporter,
post och telekommunikation. Traditionellt är också
ägande av företag inom basindustri med koppling till
naturresurser. Av företagen kan 18 stycken hänföras
till infrastrukturföretag, i vilka 61 % av det totala
antalet sysselsatta finns.
De statliga företagen ägs ytterst gemensamt av
skattebetalarna. På samma sätt som med övriga ge-
mensamma statliga tillgångar är det riksdagen, såsom
medborgarnas främsta företrädare, som förfogar över
dem och regeringen som förvaltar dem.
I besluten som följde på propositionen Aktiv för-
valtning av statens företagsägande från 1996 slogs
det fast att staten ska vara effektiv i sin ägarroll och
att man ska sträva mot en samordnad och professio-
nell förvaltning.
Sedan dess har två väsentliga förändringar skett
inom Regeringskansliet. I de departement som ansva-
rar för företag har det sedan några år tillbaka i högre
grad än förut skilts på ägarfrågorna, dvs. förvaltning-
en av bolagen och regleraransvaret. Detta har innebu-
rit att man, vad gäller de bolag som staten nu i prakti-
ken äger, har kunnat fokusera mer på hur ägarrollen
ska utövas än på vad staten ska äga eller inte äga.
Dessutom har ägarfrågorna samlats i färre departe-
ment - Näringsdepartementet och Finansdeparte-
mentet förvaltar tillsammans de flesta - för att man
ska få bättre förutsättningar för en enhetlig ägarpoli-
tik och kunna utforma tydliga mål och riktlinjer för
företagen.
Herr talman! Staten förvaltar sina företag väl!
Statens ägarintressen är breda och finns i många
olika verksamheter, vilket i sin tur innebär att ägarut-
övningen blir minst sagt komplex. Den måste anpas-
sas till om företagen är helt konkurrensutsatta eller
om företagen har i uppgift att uppfylla särskilda sam-
hällsintressen, om företagen har lagstadgade monopol
eller har ensamställning på marknaden eller om före-
tag är helt eller delvis ägda av staten. För vissa före-
tag gäller dessutom flera av dessa förutsättningar,
vilket innebär speciella avvägningar vad gäller styr-
ningen och ägarpolitiken.
Det övergripande målet, har regeringen fastslagit,
är att skapa värde, dvs. uppnå acceptabel avkastning
på statens kapital, effektivt sköta företag och infria
uttryckta samhällsintressen.
För de konkurrensutsatta företagen gäller det att
maximera avkastningen. För företagen med särskilda
samhällsuppgifter gäller det att utnyttja sina resurser
effektivt samt att skapa värde för samhället genom att
uppfylla de särskilda målen.
Jag anser, herr talman, att det är viktigt med olika
aktörer: stora företag, små företag, statliga och pri-
vata företag, liksom kooperativa företag. Då får vi
mångfald.
Det som kan hänföras till våra naturtillgångar ska
vi självklart äga gemensamt. Vi ärver inte det av våra
föräldrar, utan lånar det av våra barn.
De borgerliga vill sälja ut av ideologiska skäl. Vi
socialdemokrater har en mer pragmatisk syn. Visst,
kan vi tänka oss att sälja ut statliga företag, men vi
kan också tänka oss att behålla dem. Det beror helt på
omständigheterna. Vi är också öppna för att köpa.
Vad är bäst för företaget? Vad är bäst för branschen?
Vad är bäst för Sverige?
Vi socialdemokrater vill vårda det staten äger,
dvs. vara en aktiv långsiktig ägare och ge företagen
med statligt ägande möjligheter att skapa ett värde
som ökar välfärden i Sverige.
Herr talman! Som Ingegerd Saarinen påpekade
kommer vi socialdemokrater att tillsammans med
våra samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljöparti-
et, intensifiera samarbetet inom det här området. Jag
förutsätter att det kommer att ske i samma goda anda
som på våra andra samarbetsområden, och att det
kommer att innehålla den pragmatiska synen.