Herr talman! Vi socialdemokrater har hållit vård
och omsorg utanför de senaste årens besparingspaket.
Trots det har vård och omsorg blivit utsatta för ned-
skärningar, bl.a. för att den stora arbetslösheten tärt
på kommunernas ekonomi. Det har fått konsekvenser,
och nu debatteras vårdfrågorna utifrån uppkomna, i
vissa fall uppseendeväckande brister i äldrevården
och köerna i sjukvården.
Det är då glädjande att det finns en stor samsyn i
riksdagen om att vården skall få tillräckliga resurser,
att finansieringen skall ske via skattemedel och att det
skall finnas ett demokratiskt inflytande.
Bara ett parti vill lösa vårdens problem genom
systemskifte, och det är Moderaterna, som föreslår en
ny försäkringslösning och mindre demokratiskt infly-
tande, och stora skattesänkningar som - på ett sätt
som jag tror att inte någon utanför moderatkretsen
förstår - skall ge mer pengar till vård och omsorg.
Effektiviseringar är ett ord som också används utan
preciseringar.
Det finns ett starkt samband mellan välfärd och
ekonomi, och därför har saneringen av ekonomin varit
nödvändig. Därför är det viktigt att minska arbetslös-
heten. Många människor i arbete, en ekonomi i balans
och tillväxt är förutsättningen för att vi skall kunna ge
tillräckliga resurser till vården.
De resultat vi nu har uppnått har gjort det möjligt
att besluta om mer pengar till vården: 4 miljarder mer
för varje år t.o.m. år 2000. Detta tillsammans med
fortsatt reformarbete och förändringar i sjukvårdens
struktur gör att det är inom räckhåll att få bort oaccep-
tabla köer i vården. De som nu tar till stora och hårda
ord om köerna måste tänka på att landstingens plane-
ring med de nya pengarna trätt i kraft från årsskiftet.
De som åberopar den gamla vårdgarantin som allena
saliggörande glömmer bort att dess goda verkan be-
rodde på att det med den skickades pengar.
Bortglömd är också den eniga prioriteringsutred-
ningen, som lyfte fram vård av kroniskt sjuka och
vård i livets slutskede som högsta prioritet jämte
akutsjukvård. När neddragningar har varit nödvändiga
i landstingen har de som kan vänta fått vänta. Det är i
längden oacceptabelt, men det är ändå i det skedet en
nödvändig prioritering. Det finns i landstingen avsatta
medel för att ta itu med köproblemen. Situationen är
ingalunda hopplös.
I årets s.k. Dagmaröverenskommelse har nu star-
tats ett arbete som syftar till att kunna införa en vård-
garanti på tre månader från den 1 januari 1999, inte
för några speciella diagnoser utan en generell vårdga-
ranti.
Herr talman! Ibland framstår det som att omsorgen
om de äldre skulle vara något vi plötsligt uppmärk-
sammat. Så är det inte. Arbetet med att skapa en god
och trygg äldrevård har pågått under många år. Den
senaste stora förändringen var den s.k. Ädelreformen
1992. Den har följts upp av Socialstyrelsen och av
socialutskottet. Resultaten har varit goda, men det
finns också brister. Det handlar om brist på läkartill-
syn och brister i samordning mellan huvudmän. Detta
och annat har socialutskottet påtalat, och det pågår
mycket arbete för att rätta till dessa brister.
Det har också föranlett att regeringen har tillsatt
flera utredningar, en om bemötande av äldre och en
om patientens rättigheter. Båda har lämnat betänkan-
den med viktiga förslag. En utredning om avgifternas
problematik pågår.
Regeringen har också givit extra anslag för att ut-
arbeta stöd till anhöriga som tar ett stort ansvar för
sina anförvanters vård och omsorg.
Beslut har fattats om förstärkt tillsyn av vården,
och det finns nu också en laglig skyldighet att kvali-
tetssäkra all vård. Samma krav ställs därmed på privat
som på offentlig vård.
När de senast uppmärksammade exemplen på
vanvård avslöjades fick Socialstyrelsen uppdrag och
extra medel för att kunna utöka tillsynen över äldre-
vården. Vanvård accepteras inte. Den skall påtalas
och åtgärdas, men det är olyckligt om bilder av van-
vård görs till en generell bild av hur våra äldre har
det.
I bemötandeutredningen konstateras att det finns
många utmärkta exempel på utveckling av goda vård-
former, och det är viktigt att alla dessa goda exempel
lyfts fram som förebilder. Det kan stimulera till en
god utveckling.
Det är också viktigt att all den personal som utför
ett gott arbete får uppskattning och kan känna stolthet.
Vi får inte föra debatten så att vi sprider missmod och
bidrar till att arbete med våra äldre får låg status. Det
måste framhållas att det krävs alldeles särskilt mycket
av dem som arbetar med äldre och sjuka människor,
när det gäller både ork och kunskaper.
Herr talman! Sedan Ädelreformen genomfördes
har det skett en förändring. Alltfler människor med
behov av kvalificerad vård eller vård i livets slutskede
finns nu i hemmet eller i särskilt boende. Det kräver
vidareutbildning av den personal som skall möta
dessa nya och större behov, mer medicinsk kompetens
och mer personal. Det är viktigt att vi tar ansvar för
den förändrade situation som uppstått. Det gör vi
genom att tillföra mera pengar men också genom att
ta till vara de förslag som olika utredningar tagit fram.
Regeringen kommer under våren att lägga ett na-
tionellt handlingsprogram för äldrepolitiken. Äldre-
vården skall kännetecknas av hög kvalitet.
Herr talman! Vi har kunskaper, och vi har nu en
ekonomi som är i balans och förutsättningar för att
samhällsekonomin skall utvecklas positivt. Då skall vi
prioritera vård och omsorg, inte skattesänkningar, och
då skall vi också kunna komma till rätta med de bris-
ter som upprör oss alla i dag.