Herr talman! Tack för det svaret! Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på frågan varför just skogsindustrin ska lyda under devisen frihet under ansvar, det vill säga i praktiken frihet från regleringar där de får göra väldigt mycket som de vill. Andra näringsverksamheter, industrin, fisket och jordbruket, har det inte på det viset, och det är inte så konstigt.
Det är vi i den här kammaren som sätter upp mål. Vi har till exempel satt upp miljökvalitetsmålen, varav miljömål nr 12 handlar om levande skogar. Nu säger våra myndigheter att vi inte kommer att uppnå det målet med gällande styrmedel. Då är det väl upp till oss att se till att vi uppnår det målet. Man kan inte bara lämna över det till skogsindustrin.
80 procent av den svenska skogen ägs av privata ägare. Jag tror att det är ganska unikt i Europa. Det finns jättemånga privata ägare som tar ett stort ansvar. De bor i sin egen skog. De vet precis vad de sysslar med, men det finns också ett mycket stort anonymt ägande genom fonder och ren spekulation. Det finns rika människor i Stockholm som äger skog därför att de tjänar mycket pengar på det. De människorna kanske inte bryr sig lika mycket, och de människorna har framför allt inte kompetensen och vet hur man bedriver skogsbruk på ett hållbart och bra sätt.
Därför tycker jag att det är mycket viktigt att vi tar ett större ansvar för att säkerställa att våra miljömål uppnås och att våra skogar är levande och bra miljöer för de djur som vistas där och för alla de människor som vistas där.
Jag fick inte heller svar på frågan om talerätt. Är det så svårt att släppa in miljöorganisationerna och låta dem få tycka till om skogspolitiken i Sverige? Är det så svårt att ha samråd med de människor som är berörda inför en avverkning?