Herr talman! Då ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 16, som handlar om skogspolitik. Det är ett betänkande som behandlar motioner från allmänna motionstiden som innehåller frågor om skogsvårdslagen, miljöhänsyn, skydd av naturvärden och skogens sociala värde.
Själv trivs jag väldigt bra i skogen och försöker vistas där så ofta tillfälle ges. Det ger lugn och avkoppling, möjlighet till jakt, fiske och svamp- och bärplockning. Samtidigt som skogen är en tillgång för mig som enskild för rekreation och avkoppling är den också en nationell tillgång med ett oerhört stort ekonomiskt värde som förnybar resurs. Den är också en internationell tillgång i och med de ekosystemtjänster den levererar, till exempel inlagring av koldioxid, rent vatten och ett hem för hundratals arter.
Jag vistas ofta i brukade skogslandskap. Visst kan det vara tråkigt när ett område man promenerat omkring i avverkas, men min personliga upplevelse är att jag än så länge alltid finner nya marker att vandra i. Jag känner inte igen mig i den bild som målas upp av vissa att det inte längre finns någon skog, eller att den skog som finns består av monokulturer som man kallar plantager. Tvärtom tycker jag att en äldre, gallrad skog lämpar sig alldeles utmärkt för skogspromenader. Med detta sagt hade jag tänkt ägna det här anförandet åt frågor om miljöhänsyn.
Det har varit en spännande första tid för mig när jag det senaste ett och ett halvt året fått möjlighet att ägna lite mer tid åt skogsfrågorna. Debatten i samhället har varit minst sagt livlig, ibland på gränsen till hätsk. Jag tycker att det är svårt att tolka det på ett annat sätt än som att lagstiftningen, som trots allt är ganska omfattande, ändå i viss mån är otydlig. Mediebilden har enligt min uppfattning ofta varit att skogsbruk i sig är skadligt, och alla skogsägare dras över en kam. Detta är djupt orättvist. Många gör sitt allra bästa för att bruka och vårda sin skog på bästa tänkbara sätt. Självklart finns också motsatsen, men att peka ut allt skogsbruk som direkt skadligt är inte korrekt.
Självklart är det viktigt med miljöhänsyn, och här behöver mera göras, inte minst med tanke på att vi har beslutat om miljökvalitetsmål som vi vill uppnå. Målet Levande skogar säger att "skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras, samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas".
I den årliga rapport som vi har fått från Naturvårdsverket konstateras att målet inte är möjligt att nå till 2020 och att det inte går att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. För att nå målet konstaterar Naturvårdsverket att det behövs en kombination av förbättrade resultat när det gäller hänsyn vid avverkningar. Det behövs ökad areal som brukas med skonsammare metoder och ökade arealer av formellt eller frivilligt skyddad skog. Det behövs mer naturvårdande skötsel i skyddad skog, och ökade insatser för hotade arter, så kallade åtgärdsprogram, skulle kunna bidra. Det behövs alltså förbättringsåtgärder.
Jag upplever att det finns en stor förståelse för detta bland dem som arbetar i skogsbruket och bland företrädare för näringen som jag har fått möjlighet att träffa. Det arbetas med naturvård på många håll och kanter, och det finns många goda exempel, men de flesta jag talat med framför också att det finns mer att göra.
Jag kan konstatera att det pågår en del arbete politiskt för att åstadkomma förbättringar. Redan förra året konstaterade utskottet att målbilderna för den miljöhänsyn som ska uppnås ser olika ut och att det är ett centralt problem. Det arbete som kallas Dialog om miljöhänsyn har som ett mål att det ska finna väl kända lagkrav för miljöhänsyn och att det ska finnas ett uppföljningssystem som kan utgöra grund för en fortsatt utvecklings- och lärprocess. Jag tycker att det är viktigt att det finns ett uppföljningssystem som är hållbart, så att det går att följa utvecklingen över tid. Enligt Landsbygdsdepartementet kommer de förslag som arbetas fram i projektet Dialog om miljöhänsyn att gå ut på remiss, och förslagen ska vara klara i augusti 2013.
SLU och Skogsstyrelsen arbetar med ett annat uppdrag, nämligen att ta fram en modell för adaptiv skogsskötsel. Syftet med detta är att öka produktionen av biomassa och samtidigt förbättra miljötillståndet i skogen. I uppdraget ingår att se över om det finns åtgärder som kräver ändringar i skogsvårdsförordningen. I ett första steg ska man ta fram ett förslag till förändrat regelverk och en modell för adaptiv skogsskötsel som kan fungera i skogsbruket. Detta ska vara klart den 15 maj i år.
Regeringens satsning på Skogsriket pågår. Landsbygdsministern konstaterade i ett av sina tal på en Skogsriketkonferens att arbetet med att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster är högt prioriterat utan att närmare gå in på vad som behöver göras, men det var ändå glädjande att frågeställningen togs upp.
Parallellt pågår Miljömålsberedningens arbete med att utveckla etappmål, styrmedel och åtgärder som leder till att miljökvalitetsmålet nås, kopplat till en långsiktigt hållbar markanvändning utifrån ett helhetsperspektiv. Ett etappmål som diskuteras är en tydligare reglering av miljöhänsyn i skogsbruket genom en ny skogsvårdsförordning. Syftet är att göra det enklare för den som bedriver skogsbruk att följa reglerna. Det tycker vi socialdemokrater är bra. Vi anser också att de övriga etappmål som diskuteras kan utgöra viktiga steg på vägen mot att uppfylla miljökvalitetsmålet.
Det som blir lite svårt för mig att förstå just i dag men som kanske klarnar något efter den här debatten är hur dessa olika uppdrag ska haka i varandra och bli en helhet som blir tydlig och begriplig för alla inblandade.
Lagstiftningen från 1993 var utformad så att det skulle finnas en balans mellan det allmännas rätt att bevara värdefulla naturmiljöer och den enskildes rätt att bruka sin mark. I det här betänkandet konstateras att dessa två jämställda mål är centrala för det svenska skogsbruket och att skogsvårdslagen tillsammans med sektorsansvaret innebär att myndigheterna och skogsbruket har ett gemensamt ansvar för de åtgärder som krävs.
För oss socialdemokrater är det lika viktigt att bevara tillfällen till sysselsättning och inkomst från skogen som att säkerställa att vårt naturarv bevaras till kommande generationer. Detta är mycket centralt, och om vi misslyckas riskerar vi att skada både den biologiska mångfalden och framtidens jobb.
Herr talman! Jag tror att det senaste årets debatt faktiskt allvarligt har skadat allmänhetens förtroende för det svenska skogsbruket. Den har också skadat allmänhetens tilltro till att politiken kan styra mot att miljömålen uppfylls samtidigt som jobben utvecklas. Det är olyckligt, och det vore förödande om inte alla inblandade nu gör sitt allra yttersta för att återskapa detta förtroende. Min uppfattning är att för att åstadkomma detta måste alla inom både näringen, politiken och myndigheterna göra sitt yttersta för att det ska bli en förändring som är möjlig att se, uppleva och mäta när det gäller miljöhänsyn.
Vi behöver se till att det tas tydliga steg emot att uppfylla det miljökvalitetsmål vi beslutat om. Vi kan inte nöja oss med att det pågår projekt, dialoger och diverse uppdrag inom olika myndigheter - vi har faktiskt ett ansvar för att se till att det händer något ute i verkligheten inom en snar framtid. Ju fler som gör det tillsammans desto bättre kommer resultatet att bli.
Herr talman! Vi står självklart bakom samtliga av våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservation 1.
(Applåder)