Herr talman! Vi debatterar nu skogspolitik. Ungefär två tredjedelar av Sveriges yta är täckt av skog. Vi kan se skogen som en enorm tillgång för Sverige. Från skogen får vi virke, timmer och biobränsle. Skogen är också en fantastisk plats för rekreation för människor. Vi joggar, plockar svamp och bär, tittar på fåglar och andra djur, tältar och har mysigt och trevligt i skogen.
Skogen är också en allt viktigare plats för den snabbt växande turismverksamheten i Sverige. Vi ska komma ihåg att turismen är en av Sveriges basnäringar i dag och omsätter mer än 200 miljarder kronor per år. Den är större än alla de samlade industriföretagen i Sverige. Då är levande skogar någonting helt avgörande om man bedriver turism i dessa områden.
Jag tror också att skogen har en speciell plats i hjärtat hos svenska folket. Tänk på alla våra efternamn. Man kan heta Björk, Gran, En, Asp. Man kan helt enkelt heta Skog i efternamn. Jag tror att det där kommer någonstans ifrån - det kommer ifrån att vi är ett folk sprunget direkt ur skogen.
Vi ska alltså vara varsamma om skogen. Det står inskrivet i skogsvårdslagen att produktion och miljöhänsyn ska väga lika. Jag tycker att det är viktigt att gå lite närmare in på och studera hur det där sambandet egentligen fungerar. Ärligt talat är det inte så att produktion och miljöhänsyn väger lika, utan i praktiken är det hela tiden produktionen som väger tyngre både i själva lagstiftningen och - i synnerhet - i det praktiska utövandet av skogsbruket i Sverige.
Varje år avverkas ungefär 200 000 hektar skog i Sverige. Det här är kalavverkningar; det är genom trakthyggesbruk. Man plockar inte de mest mogna träden och låter andra träd växa vidare, utan svensk praxis och svensk lag påbjuder kalavverkningar. 200 000 hektar är enorma ytor, gott folk, och ytorna med avverkningar har växt - bara de senaste tio åren har uttaget från skogen ökat med ungefär 15 procent enligt statistiken från Sveriges lantbruksuniversitet.
Man kan tycka att vi ju har en skogsstyrelse och en skogsvårdslag som ska se till att väga de två intressena, produktion och miljöhänsyn, och se till att vi får en rimlig balans. Hur fungerar det då inför en avverkning i Sverige? Jo, det är inte så att det är ett tillståndsförfarande, utan det är ett anmälningsförfarande - skogsägaren anmäler att man vill genomföra en avverkning. Om Skogsstyrelsen har någonting att erinra ska Skogsstyrelsen göra det inom loppet av sex veckor. Har Skogsstyrelsen inte gjort det är det fritt fram att avverka.
Brukar då Skogsstyrelsen ha någonting att erinra? Nej, det är ytterst sällan. Jag tror att det 2010 gjordes 67 000 anmälningar om avverkning i Sverige. I hur många av dessa 67 000 fall hade Skogsstyrelsen någonting att erinra utifrån miljöhänsyn eller hänsyn till människor? Det var i 8 av 67 000 avverkningsfall. Det handlar alltså om mindre än en promille - ungefär en gång per tiotusen avverkningar hade vår skogsstyrelse någonting att erinra och ställde krav.
Utifrån det perspektivet tycker jag inte att det är så konstigt att Naturvårdsverket kan konstatera att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmål nr 12 Levande skogar. Vi kommer inte heller att nå miljömål nr 16 Ett rikt växt- och djurliv, vilket är väldigt tätt förknippat med Levande skogar. Någonting måste göras!
När jag tittar i det betänkande vi avhandlar i dag och läser svaren från majoriteten i den här församlingen på de konkreta förslag som har lämnats från främst Miljöpartiet och Vänsterpartiet måste jag säga att det är väldigt mycket utredningar, beredningar, dialoger, samråd och uppdrag att titta vidare på saker och ting hit och dit. Men, gott folk, det är brådskande! Ska vi nå miljömålet Levande skogar till 2020 behöver vi vidta åtgärder nu. När det gäller en del saker vet vi faktiskt vad som behöver göras; det behöver inte utredas vidare.
Några av de konkreta förslag vi i Vänsterpartiet har i betänkandet är att vi ska öka miljöhänsynen och även öka den sociala hänsynen i skogsproduktionen i Sverige. Det gäller den balans mellan produktion och miljö jag talade om. Miljöhänsynen måste få väga tyngre, och det går att ändra på det. Vi behöver också skydda mer skog i Sverige. För att skydda mer skog behöver man mer pengar, och vi har avsatt mer pengar för att skydda mer skog.
Vi behöver även skonsammare bruksmetoder i skogen. Det går inte att bara använda sig av det trakthyggesbruk, alltså avverkningar, vi bedriver i dag i Sverige. Vi i Vänsterpartiet vill att Skogsstyrelsen aktivt ska verka för andra mer skonsamma bruksmetoder. Det gäller främst kontinuitetsskogsbruk, alltså plockvis avverkning där man inte tar alla träd på en gång. Vi tror att det initialt kan behövas en del extra pengar för att stimulera den här formen av skogsbruk, och vi har avsatt pengar för det. På sikt är det ett skogsbruk som kan vara lika lönsamt som det skogsbruk som bedrivs i dag.
Vi vill också att det ska vara ett obligatoriskt samråd inför en slutavverkning. Man ska samråda med de människor som blir berörda av en avverkning, och man ska komma överens med de människorna. Vi vill även ha talerätt för miljöorganisationer i skogspolitiken.
Avslutningsvis vill vi ställa högre krav när det gäller den offentligt ägda skogen, inte minst den skog vi äger via Sveaskog. Jag ska visa ett par bilder, och eftersom ni som sitter här inte kommer att se så mycket ska jag beskriva dem kort.
Den första är en bild på en naturskog som ligger i norra Sverige. Området heter Norravan och ligger norr om Piteälven; jag tror att det ligger mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det är ungefär 20 hektar naturskog, och det är även myrmarker. Det är ett område med en rik flora och fauna, och det ligger i Stokke sameby. Det är en fantastisk skog. När man går i en sådan skog känner man verkligen att det är en levande, myllrande skog - precis det som står i miljömålen.
Dess värre ser platsen i dag ut som på den bild jag nu visar upp. För några månader sedan avverkade Sveaskog hela området - 20 hektar. I två års tid hade lokalbefolkningen och miljövänner försökt få Sveaskog på andra tankar och bett dem att inte gå fram på det här viset och i princip skövla hela skogen. Nu har skogen blivit massaved, och den kommer aldrig att se ut som den gjorde tidigare.
Därför tycker vi i Vänsterpartiet att det är så viktigt att vi ställer krav när det gäller den offentligt ägda skogen och att vi över lag verkar för fler skonsamma metoder i skogsbruket.