Herr talman! Som jag nämnde hoppas jag och tror mycket på att man inom ramen för nuvarande lagstiftning kan göra vissa förtydliganden. En förbättrad tillsynsverksamhet och fler förelägganden som förhoppningsvis i sin tur överklagas av skogsägarna och drivs i rättsprocesser tror jag kommer att mynna ut i en ökad tydlighet om hur lagstiftningen ska tolkas.
Jag menar ju att det stora problemet kanske inte är att vi behöver förändra lagstiftningen, utan vi behöver få klart för oss hur den ska tolkas. Väldigt mycket arbete görs nu för att nå den ökade tydligheten, och då är som sagt dialogprojektet en viktig del liksom översynen av de allmänna råden och föreskrifterna till inte minst 30 § skogsvårdslagen, den så kallade hänsynsparagrafen. Dessutom har vi naturligtvis Miljömålsberedningens arbete.
Men jag tror, återigen, att det viktigaste är att man tar arbetet med tillsynsverksamheten på allvar. Jag tycker som sagt att det är positivt att Skogsstyrelsen förra året fördubblade antalet förelägganden och att man tydligt har sagt att man kommer att prioritera det arbetet högre. Det tror jag kommer att leda till ökad tydlighet.
Jag vänder mig som sagt mot alltför mycket schablonmässighet. Visst kan det behövas ett och annat förtydligande av den nu gällande skogsvårdslagen, men i grunden fungerar, som jag sade i mitt anförande, herr talman, den svenska skogsbruksmodellen väl. Vi har sett en ökning av miljöhänsyn inom skogsbruket och en ökad mångfald av brukandemetoder.
Det framgår klart och tydligt av skogsvårdslagen, upplever jag, att det är fullt möjligt att använda andra skogsbruksmetoder än kalavverkning. Även Miljömålsberedningen har, som jag förstått det, kunnat konstatera att nuvarande skogsvårdslag absolut inte är något hinder för att bedriva kontinuitetsskogsbruk i alla möjliga former.
Dagens skogsvårdslag möjliggör för den enskilda skogsägaren att utifrån sina mål och preferenser utforma brukandet, gärna i form av kontinuitetsskogsbruk.