Herr talman! Anita Brodén nämnde att skogsindustrierna omsätter ungefär 125 miljarder kronor varje år. Det är stora summor; inget tvivel om det. Men turismen omsätter 225 miljarder kronor per år. Det är ungefär dubbelt så mycket. En starkt växande del är den form av turism som Anita Brodén själv nämnde, ekoturismen. Så gott som all den turismen äger rum i skogen. Ifall vi fortsätter att totalavverka 200 000 hektar skog varje år finns det risk att vi inte kommer att ha så mycket skog kvar som man kan ekoturista i, att det inte blir några platser kvar där människor från städer kan bo mitt ute i skogen, vara ute på fjällsafari, paddla kanot från kanotuthyrningen och så vidare. Därför undrar jag: Är det inte dags att vi gör en uppgradering, så att vi också får sociala hänsynstaganden i skogspolitiken? Det kan väl inte vara så att det bara är det som huggs ned och blir massaved och papper som skapar ett värde från skogen?
Jag instämmer starkt vad gäller synen på förvaltarskap. Men jag undrar varför det då är så farligt att ge miljöorganisationerna talerätt, så att de till exempel kan överklaga en avverkning. Vi har fallet med den planerade avverkningen mitt i Änokdeltat i Kvikkjokk, som Naturskyddsföreningen har överklagat. Nu säger kammarrätten att de inte får göra det. Tänk om vi kunde komma överens om en ändring av lagen, så att miljöorganisationer verkligen kunde få göra det! Skulle inte det stärka förvaltarskapstanken?