Herr talman! Jag kommer att tala för hela alliansen så anförandet kanske blir något längre än vad jag har anmält. Men flera talare har ju dragit ned på sina anföranden, så vi har ändå vunnit tid.
Vi debatterar ett åttiotal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2008/09 och 2009/10 som berör diskrimineringsområdet. De frågor som berörs i betänkandet är bland annat lönekartläggning, aktiva åtgärder, tillgänglighet för funktionshindrade och åldersdiskriminering.
Jag talar som sagt för hela alliansen, och jag vill betona att vi naturligtvis står bakom hela betänkandet. Jag vill också understryka att arbetet för lika rättigheter och möjligheter är en mycket viktig och prioriterad fråga. Det är nödvändigt med en effektiv och heltäckande diskrimineringslagstiftning för att kunna bekämpa handlingar som direkt eller indirekt kränker principen om alla människors lika värde.
När det gäller uppföljning av den nya diskrimineringslagstiftningen, när vi slog ihop flera olika lagstiftningar till en, anser vi att en sådan ska göras. Men det är för tidigt att göra en uppföljning nu eftersom lagen bara har varit i kraft i drygt ett år. Vi återkommer med detta.
DO, Diskrimineringsombudsmannen, har fått 3,6 miljoner kronor från EU-kommissionen för att öka kunskapen om den nya lagen. Regeringen har också krävt att DO ska ta fram verktyg för det konkreta arbetet på arbetsplatsen med att identifiera förekomsten av diskriminering. DO har därför tagit fram ett verktyg som kallas för Växthuset. Det är en enkel metod för att kartlägga förekomsten av diskriminering och trakasserier eller risk för detta på arbetsplatserna.
DO har också av regeringen fått i uppdrag att genomföra en större kvalitativ undersökning och analys av diskriminering där individer ska få komma till tals om hur de upplever diskriminering. Ungdomsstyrelsen har också fått ett uppdrag, nämligen att fördela resurser till olika organisationer. Däribland skulle jag vilja nämna alla kvinnoorganisationer som jobbar för ökad jämställdhet. Det stödet tiodubblades när regeringen tillträdde 2006. Stödet var tidigare futtiga 3 miljoner kronor till alla kvinnoorganisationer i hela Sverige. Då förstår vi hur många som kunde jobba aktivt och ha en lön, en ersättning och möjlighet att delta i arbetet. Med 30 miljoner blev det ett rejält lyft för Sveriges kvinnoorganisationer.
I år ska Ungdomsstyrelsen, som fördelar pengarna, därutöver fördela 4 ½ miljon kronor i bidrag för att stödja det civila samhällets arbete mot diskriminering.
Alliansregeringens skärpta lagstiftning mot diskriminering är en viktig beståndsdel i bekämpandet av diskriminering. Genom den skärpta lagstiftningen visar samhället att det är oacceptabelt att diskriminera.
I den nya lagen har skyddet utökats till att omfatta diskriminering på samhällsområden där förbud inte har gällt tidigare, till exempel i offentlig anställning samt all utbildningsverksamhet. Skydd mot diskriminering omfattar numera också praktikanter och inhyrd arbetskraft. En kraftfull sanktion, en så kallad diskrimineringsersättning, har införts. Diskrimineringsersättningen ska dels gottgöra kränkta individer, dels avskräcka från diskriminering. Det ska alltså kosta för den som diskriminerar.
Skärpt lagstiftning och kännbara sanktioner är nödvändigt för att bekämpa diskriminering. Men det går inte att komma till rätta med all diskriminering bara genom lagstiftning och sanktioner. Diskrimineringsombudsmannen har därför också ett uppdrag att arbeta för att förändra föreställningar, attityder, beteenden och olika värderingar. Det viktigaste arbetet mot diskriminering måste ske tidigt, i uppväxtåren. Här har förskola och skola men också föräldrarna en mycket viktig uppgift i att förmedla normer och värderingar om alla människors lika värde.
Herr talman! Jämställdhet i arbetslivet är en viktig fråga som utskottet nyligen debatterade här i kammaren. Det handlade då om att ta ett större grepp utifrån regeringens skrivelser till riksdagen i frågan om kvinnors arbetsmarknad. För att förebygga diskriminering av kvinnor i arbetslivet är det viktigt att arbetsgivare gör jämställdhetsplaner, lönekartläggningar och handlingsplaner för jämställda löner. Vi kräver att arbetsgivare med fler än 25 anställda upprättar planer vart tredje år. Men inget hindrar att man i kollektivavtal kommer överens om att göra det oftare. Det är viktigt att planerna är långsiktiga och uppföljningsbara. Den plan som ska göras ska ha en treårsperiodicitet så att man sätter upp delmål år från år som man kan följa upp. Även om små företag inte är tvungna att skriva ned sina planer ska de fortfarande enligt lagen arbeta med aktiva åtgärder. Kravet på lönekartläggning gäller
alla
arbetsgivare.
Det är viktigt att Diskrimineringsombudsmannen gör en regelbunden tillsyn av arbetsgivarna och att de följer lagens krav på området. Den så kallade miljongranskningen, som genomfördes för några år sedan, visade att fyra av fem arbetsgivare inte levde upp till lagens krav när det gäller lönekartläggning. Observera att detta var under den gamla lagstiftningens tid!
Men när det väl gjordes på ett riktigt sätt påverkade det många kvinnors löner till det bättre. 44 procent av arbetsgivarna hade hittat osakliga löneskillnader. Det visar på behovet av en förbättrad tillsyn. Alla ska göra lönekartläggning, men om vi inte har en bra tillsyn kommer det att falla i glömska hos många arbetsgivare.
Jag tror också på vikten av utbildning och handledning från myndigheterna på det här området till olika arbetsgivare. Här måste vi göra mer, särskilt när vi vet att kvinnor fortfarande har 84,2 procent av mäns lön. Medlingsinstitutets redovisning visar att om man tar hänsyn till olika yrken och utbildningar har kvinnor 93,4 procent av mäns lön. Skillnaden som återstår är alltså 6,6 procent, som man skulle kunna säga är ren och skär diskriminering. Det är inte acceptabelt att kvinnor har lägre lön på grund av kön.
Medlingsinstitutet säger att det också till stor del beror på yrket. Det ska man också titta på. Ju högre andel kvinnor det finns i ett yrke, desto lägre lön har de. Det är fruktansvärt i sig. Det finns många kvinnor i de stora yrkesgrupperna, medan männen är mer spridda på olika yrkeskategorier och därför höjer sina löner lättare. Här finns utmaningar att anta för att förändra kvinnors yrkesval.
Herr talman! I februari i år kom betänkandet SOU 2010:7,
Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter - ett systematiskt målinriktat arbete på tre samhällsområden.
Utredningen föreslår att alla arbetsgivare ska ha ett ständigt pågående arbete med att själva inventera och analysera vilka hinder som finns i verksamheten mot att främja lika rättigheter och möjligheter. Arbetet ska gälla alla diskrimineringsgrunder, det vill säga kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Utredningen är nu under beredning i Regeringskansliet varför vi inte här nu specifikt kommer att behandla dessa motionsyrkanden.
När det gäller frågan om diskriminering av personer med funktionsnedsättning inväntar vi förslag från regeringen. Regeringen har tagit initiativ till att inom Regeringskansliet utreda och komplettera beslutsunderlaget i frågan om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Man har för avsikt att utreda frågan om beräkning av kostnader för stat, landsting, kommuner och privata aktörer.
Vi har ett ansvar att se till att alla kan delta i samhällslivet. Det gäller naturligtvis även personer med funktionsnedsättning. Det var Alliansens partier som en gång tog fram LSS, som gav personer med funktionsnedsättning ökad delaktighet på samhällets alla områden. Frihet och självständighet lyftes fram även för dessa personer. Eftersom ökad tillgänglighet ökar personernas självständighet och möjligheter att delta i samhällslivet är detta en viktig fråga som måste få en bra lösning. Vi hoppas därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen i frågan.
Herr talman! Sverige får för varje dag en allt äldre befolkning. Det är viktigt att alla, såväl ung som gammal, känner sig delaktiga i samhället. Många äldre vill delta längre i arbetslivet. I dag har man rätt att stanna kvar till 67 års ålder, vilket också ger bättre pension när man väl väljer att avsluta arbetslivet. Regeringen har på olika sätt underlättat och skapat incitament för äldre att stanna kvar i arbetslivet, exempelvis genom dubbelt jobbskatteavdrag. Vi har också infört ålder som diskrimineringsgrund i arbetslivet.
Men vi behöver gå längre. Åldersdiskriminering berör inte bara arbetslivet. Det här är en fråga som vi måste lösa. Kan vi införa det i andra delar av samhällslivet? Det är inte så lätt. När det gäller att teckna försäkringar, att ta banklån och så vidare kan man fråga sig: När går det över till diskriminering, och när är det andra intressen som står mot varandra?
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska föreslå skydd mot diskriminering på de områden där det i dag saknas, men frågan kräver noggranna överväganden. Uppdraget ska redovisas senast den 27 augusti i år. Vi väntar förstås på förslag från regeringen därefter och förutsätter att regeringen tar krafttag mot åldersdiskriminering på så många områden som möjligt.
Herr talman! Vi hyllar ofta mångfalden, men samtidigt diskrimineras personer med annan etnisk bakgrund varje dag. De har en uppförsbacke som är enorm när de söker jobb. Vägen till jobb är längre för många som har ett utlandsklingade namn på sitt cv. Det är naturligtvis inte acceptabelt att det i medeltal tar sju år från uppehållstillstånd till arbete. Det här är varken bra för den enskilde eller för samhällsekonomin.
Regeringen har därför gjort en genomgripande reform för att påskynda nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet. Staten tar över ansvaret för de nyanländas etablering, och särskilda etableringslotsar ska mot ersättning hjälpa dem att få jobb. De här åtgärderna syftar till att öka möjligheten för nyanlända att snabbt komma ut på arbetsmarknaden, men trots dessa åtgärder har vi en lång väg att gå för att minska riskerna för diskriminering av personer med annan etnisk bakgrund.
I betänkandet finns det motionsyrkanden om att exempelvis införa avidentifiering av ansökningshandlingar i arbetslivet för att öka chansen för dessa personer att få en anställning, men utvärderingar av den metoden är inte helt entydiga. Visst är det ganska tråkigt om vi inte kan se en annan person med en annan bakgrund och ett annat namn som en möjlighet. Att avidentifiera ger också en signal om att vi har gett upp.
Jag tror snarare att arbetsgivare i framtiden kommer att se möjligheter med att ha personer med i arbetslaget som har erfarenheter, språk och kompetens som behövs på en globaliserad arbetsmarknad och i ett land där myndigheter ska serva och företag ska sälja varor till dem med annan etnisk bakgrund som bor och lever här i Sverige i dag. Den gruppen är stor och viktig. Varje arbetsgivare har i uppgift att arbeta aktivt med att motverka diskriminering av personer med annan etnisk bakgrund. Det uppdraget måste arbetsgivarna ta på allvar. Tillsynen av detta arbete behöver öka.
Herr talman! En grupp som ofta diskrimineras och som är drabbad är gruppen homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Därför är det bra att alliansregeringen de senaste åren har stärkt skyddet mot diskriminering av den här gruppen. För gruppen hbt-personer kan tre av sju diskrimineringsgrunder vara aktuella, nämligen kön, könsöverskridande identitet eller uttryck och sexuell läggning.
Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att verka för att diskriminering inte förekommer på dessa områden, att informera, utbilda, överlägga och ha andra kontakter med myndigheter, företag, enskilda och organisationer och att ta initiativ till lämpliga åtgärder.
Även Forum för levande historia har fått i uppdrag att prioritera arbetet mot homofobi. Syftet är att fylla de historiska kunskapsluckorna från bland annat Förintelsen och göra kopplingar till dagens arbete med frågor som rör homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har också fått ett uppdrag att särskilt försöka hitta motiv som har bäring på hatbrott i sina utredningar. Sida och Statens skolverk har tittat på läroböcker som används i skolan. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram ett utbildningsmaterial riktat till personer som arbetar i vården, i socialtjänsten, på ungdomsmottagningar, i skyddat boende med mera.
I betänkandet nämns en hel rad olika uppdrag från regeringen till olika aktörer i samhället som syftar till att öka kunskapen i de här frågorna och till att hjälpa dessa grupper.
Herr talman! Jag kan avslutningsvis konstatera att oppositionen bara har enats i en reservation. Oppositionen är tydligen inte helt samkörd på diskrimineringsområdet. Vi i Alliansen har däremot en enad politik i det här betänkandet. Vi har gjort mycket på diskrimineringsområdet, men vi vill göra ännu mer. Vi har mycket på gång. Därmed vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Reza Khelili Dylami, Hillevi Engström och Anna König Jerlmyr (alla m).