Herr talman! På Maria Stenberg låter det som om man gör en jämställdhetsplan som sedan ligger i en låda. Det är klart att den måste vara ett aktivt instrument under hela treårsperioden. Vi säger inte att vi gör en plan som sedan inte ska implementeras under alla de tre åren. Självklart ska planen som skrivs ned ha ett perspektiv på tre år, det ska göras förändringar, anges vilka aktiva åtgärder som ska vidtas. Och, som sagt, alla arbetsgivare ska vidta aktiva åtgärder, och alla arbetsgivare ska fortfarande göra lönekartläggningar. Det kommer man inte undan enligt lagen.
Maria Stenberg raljerar över gemensamma reservationer, att det skulle vara lätt att skriva ihop sådana. Ja, men nog är det märkligt, Maria Stenberg - med tanke på att flera tagit upp den som en viktig fråga - att ni inte kunnat enas om en gemensam reservation när det gäller frågan om tillgänglighet. Det gjorde ni inte heller förra gången när vi debatterade frågan. Då spretade motionerna. Om man läste dem kunde man se att ni hade lite olika åsikter. Det fanns inte ett enda skarpt förslag från Socialdemokraterna.
350 000 anställda har ingen handlingsplan, sades det. Jo, de har en handlingsplan. Om man har en treårsplan har man därmed också en handlingsplan under alla tre åren, för den ska vara aktiv varje dag. Den ska inte vara aktiv endast den dag den skrivs, och den ska inte läggas i en byrålåda, utan den ska vara aktiv.
Jag tror att den viktigaste fråga vi kommer att behöva ta upp är den att tillsynen måste förbättras i framtiden för att få fler att verkligen göra handlingsplaner. Miljongranskningen, som gjordes under Socialdemokraternas tid vid makten och med den lagstiftningen, visade att 44 procent av arbetsgivarna hade hittat osakliga löneskillnader och att fyra av fem arbetsgivare inte levde upp till lagens krav. Det var under er tid vid makten. Fyra av fem levde inte upp till lagen. Man kan alltså inte säga att den lagen är lösningen på dessa frågor.