Herr talman! Att stärka lagen när det gäller personer med funktionsnedsättning är en fråga som, liksom Ulf Holm säger, har varit i debatt länge. Vi har nu infört i lagen att den gruppen finns med, och det var ju ett steg som vi tog för bara något år sedan. Någonting har alltså ändå gjorts på området.
Sedan när det gäller tomt regleringsbrev är det kanske så också att DO har i uppgift att jobba med opinionsbildning, attityder och värderingar. På det sättet ska kanske inte regeringen styra exakt vilka värderingar som ska tas upp från DO. Det är nog en orsak till varför det ser så tomt ut, nämligen att man inte vill styra helt och hållet. DO ska övervaka och granska att lagstiftningen följs. Det är hennes uppdrag.
Sedan när det gäller lönekartläggning ska den göras av alla. Där blandas ofta korten i debatten, men lönekartläggning ska göras av alla oavsett antalet anställda. Vi gick från 10 till 25. Man kan diskutera om det var rätt eller fel antal personer. Vi gick från ett till tre år. JämO föreslog själv två år för att göra en regelförenkling. JämO var alltså själv inne på det.
Det viktigaste är ändå, som jag ser det, att man har en långsiktighet, att man gör en plan på tre år och att den följs hela tiden. För lösningen är inte bara att göra en handlingsplan som gäller för ett år och sedan stoppa den i byrålådan, utan det viktigaste är naturligtvis att det är ett aktivt instrument och att det finns tillsyn om man inte gör det som man ska göra på det här området.
Det man kan gå in och säga från DO är: Har ni gjort en plan på tre år? Okej, vilka uppföljningsmekanismer har ni under de här tre åren? Det går ju mycket väl att säga så. Om ett eller tre år är det bästa eller det sämsta är mindre viktigt. Det viktigaste är att det här är ett aktivt instrument som man använder ute på arbetsplatsen.