Herr talman! När det gäller det nu aktuella fallet blev ju inte hyresgästerna vräkta efter utslaget i hyresnämnden. Det jag underströk var att jag inför framtiden inte utesluter att det kan finnas ett behov av att se över lagstiftningen ifall rättsutvecklingen och problemen skulle bli större än vad jag tycker att de är i dag.
När jag väl sagt det måste jag understryka det som jag sade i mitt tidigare anförande, nämligen att det till syvende och sist trots allt är en fråga om avvägning. Man kommer inte från den intressekonflikt som i vissa fall kan finnas mellan en hyresgästs intresse av att montera upp en parabolantenn och hyresvärdens intresse av att exempelvis kunna klara underhållet och inte riskera att dra på sig skadeståndsskyldighet om parabolantennen skulle trilla ned på gatan.
Jag utgår från att man i de allra flesta fall kan lösa frågan på ett ändamålsenligt sätt, i samförstånd mellan parterna. Det finns, tycker jag, ett uppenbart intresse för en hyresvärd att se till att hyresgästerna trivs i sitt boende och även har möjligheter att, som i det här fallet, ta del av information från sina hemländer. Jag vill understryka att detta många gånger kan lösas på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt. Det är också en uppmaning till fastighetsägarna att se till att lösa frågan på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt.
Till Cecilia Magnusson vill jag säga att min bedömning är att det i dag inte finns någonting i hyreslagstiftningen som strider mot dels våra egna grundlagsbestämmelser, dels de åtaganden vi har i förhållande till det internationella samfundet och internationell rätt. Jag ser inte att det finns någon punkt i dag där hyreslagstiftningen strider mot de åtagandena.
Det var väl de svar jag tänkte ge. Jag utesluter alltså inte för framtiden - det kan man aldrig göra - att det beroende på rättsutvecklingen kan uppstå ett behov av att se över lagstiftningen, men för dagen ser jag inget sådant behov.