Herr talman! Självklart finns det all anledning för oss som varit engagerade i den här debatten att nu följa hovrättens fortsatta behandling av den här frågan och se vad som blir effekten av denna, liksom att då kanske också påminna Lars-Erik Lövdén eller hans efterträdare om vad som sagts i denna debatt.
Jag håller gärna med statsrådet om att det handlar om en intresseavvägning. Men just genom att vi har en sådan föråldrad lagstiftning blir det också utrymme för ganska mycket tolkningar och svårigheter att veta hur lagen kommer att tillämpas i praktiken. Den svenska lagstiftningen här är oerhört gammal, och det moderna som kommit till är ju EG:s olika regelverk. Detta gör att åtminstone jag tycker att det finns anledning att oavsett domen se över lagstiftningen för att få en tydlighet och en förutsägbarhet i hur man ska tolka lagen.
Jag personligen tycker också att hyresnämndens beslut verkar väl avvägt och verkar balansera de här intressena på ett rimligt sätt. Men som sagt var: Den här typen av konflikter ska inte behöva gå till hyresnämnden. De måste kunna lösas genom att man tydligt vet spelreglerna i förväg och självklart också genom samtal och förhandlingar där man tar upp både säkerhet och rätten till information. Det är som sagt inte vilken anordning som helst vi diskuterar; det är faktiskt en viktig del i rätten att få del av den information man önskar som enskild medborgare. Det är en viktig aspekt i den här diskussionen och en viktig aspekt i det nya mångetniska Sverige.