Fru talman! Jag heter alltså Olle Larsson. Det är min tredje dag här i riksdagen och mitt första framträdande.
Landsbygdspolitik är en fråga som kommer att bli viktigare och viktigare. Sverige ligger långt efter våra grannländer när det gäller utvecklingen av landsbygden och landsbygdspolitiken. Jag ska försöka presentera några förslag som jag hoppas att ni tar med er, funderar över och ser över.
Utmarksbetet är en resurs som vi nyttjar dåligt. I Norge har man forskat på detta. Varje hektar kan generera 50-150 kronor vid utmarksbete. I Norge har man beräknat att det är ett värde på 1 miljard norska kronor. Sverige har betydligt större utmarksbeten än vad Norge har.
Utmarksbete ökar också den biologiska mångfalden och skapar som sagt mycket jobb på landsbygden. Vi får kött- och mjölkprodukter av världsklass.
Österrike har om det är 6 000 eller 9 000 fäbodbrukare. Barnen står i kö för att ta över dessa gårdar. Vi behöver bara åka till Österrike och se och lära och helt enkelt importera kunskapen om hur det fungerar hit till Sverige.
Norge har transportabla slakterier. Det minskar lidandet för djuren. Man åker ut på gårdarna och slaktar djuren. Det finns många fördelar med detta, och det kan även skapa en hel del jobb på landsbygden.
Elinor Ostrom, mottagare av ekonomipriset - märk väl, ekonomi - till Alfred Nobels minne 2009, forskade på lokal förvaltning och kom fram till att det var en ekonomisk fördel att människor förvaltade naturresurser lokalt. Det var bättre än att staten eller storföretag förvaltade dessa resurser.
Någon nämnde att Sverige är det nya pratlandet. Jag hoppas att ni har fått några förslag som kan göra Sverige till ett land som tar landsbygdsfrågorna på allvar. Det är elfte timmen och femtionionde minuten för att vi ska kunna ta till vara de kunskaper som många äldre i dag sitter på. Med dessa kunskaper, förenade med ny teknik, är jag övertygad om att landsbygden har en mycket ljus framtid.
(Applåder)