Fru talman! Det är två reservationer i detta betän-
kande som jag kommer att uppehålla mig vid.
Dessutom skall jag litet grand kommentera ort-
namnsvården.
I reservation 1, som jag yrkar bifall till, behandlas
myndighetsstrukturen inom kulturmiljöområdet. Vi
moderater har under flera år drivit frågan om att ren-
odla Riksantikvarieämbetets, RAÄ:s, uppgifter. Ett
första steg på den vägen har nu tagits genom att sedan
den 1 januari 1998 RAÄ och Statens historiska muse-
er är två separata myndigheter. Denna renodling bör
naturligtvis fortsätta.
I det läge som vi nu befinner oss i har vi accepte-
rat att avvakta de utredningar som just nu pågår bl.a.
inom Kulturdepartementet; detta i konsekvens med
våra ställningstaganden i några av de övriga ärenden
som kulturutskottet har haft att handlägga under den-
na vår. På en punkt vill vi dock inte avvakta. I stället
ställer vi oss bakom Miljöpartiets motion. Det gäller
då att skilja myndigheten Riksantikvarieämbetet från
genomföranderesursen UV. Här kan man peka på att
motsvarande åtgärder har vidtagits på andra områden.
Det är därför lämpligt att nu utreda vilka effekter en
sådan uppdelning skulle få. Om utredningen gjordes
snabbt och effektivt skulle resultatet kunna föreligga
när departementet är färdigt med sin strukturutred-
ning. Vid genomförandet av de olika förslagen skulle
då en samordning kunna ske.
Under tiden är det viktigt att den verksamhet som
UV bedriver får en alltmer affärsmässig profil och att
UV inte särbehandlas av de länsstyrelser som har att
fatta beslut om arkeologiska undersökningar. Privata
och offentliga arkeologer måste tillförsäkras samma
objektiva behandling vid valet av undersöknings-
ansvarig när det gäller olika objekt.
Min kommentar beträffande ortnamnen gäller en
formulering i betänkandet på s. 12: "I linje med vad
utskottet uttalat tidigare förutsätter utskottet att Sta-
tens lantmäteriverk, Posten AB och övriga ort-
namnsansvariga instanser avstår från åtgärder som
skulle kunna skada de kulturhistoriska intressena på
ortnamnsområdet innan riksdagen tagit ställning till
regeringens kommande förslag om ortnamn."
Av en händelse har jag via Internet kommit i kon-
takt med ett skånskt företag, T-kartor Sweden AB i
Kristianstad, som på uppdrag lägger upp databaser för
kartframställning och producerar olika typer av kartor
från dem. Man har bl.a. tagit fram en kulturturistkarta
över en kommun i Sverige där t.o.m. runstensnamnen
finns medtagna. Den moderna datatekniken innebär
stora möjligheter att lagra stora mängder uppgifter
som sedan kan tas fram och utnyttjas i olika samman-
hang. Här kan de kulturmiljövårdande instanserna i
kommuner och på länsmuseer göra en värdefull insats
genom att se till att deras kunskaper tillförs de olika
kartdatabaser som läggs upp.
Fru talman! Den andra reservationen som jag vill
beröra är reservation 2 under hemställanspunkten 11.
Reservationen bygger på en fyrpartimotion om stöd
för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg.
Här vill vi reservanter att det stöd på 500 000 kr som i
dag utgår ur Vasamuseets intäkter skall vederfaras
äran av att få ett eget anslag. Beroendet av Vasavar-
vets intäkter, som från början gällde museets över-
skott, är både onödigt och ologiskt - onödigt därför
att man inom den myndighet som både anslaget och
museet lyder under lika gärna skulle kunna se till att
de här pengarna redan från början fanns i ett särskilt
anslag och ologiskt därför att sambandet mellan de
bevaringsvärda skutorna och regalskeppet Vasa måste
betraktas som utomordentligt svagt.
Jag var i dag på förmiddagen på en konferens om
de svenska museijärnvägarna. Under en femtonårspe-
riod hade de ett investeringsbidrag på 250 000 kr
genom Statens Kulturråd, bekostat av lotterimedel.
När lotterimedlen inte längre kunde disponeras fanns
det inte någon beredskap hos Kulturrådet för att ta
dessa pengar någon annanstans. Bidraget upphörde
därför.
Enligt min uppfattning finns det ingen anledning
att riskera att skutstödet skall behöva möta samma
öde. Självfallet anser också vi moderater att huvudan-
svaret måste ligga på ägaren men de stora ideella
insatser som görs och de positiva effekter som de
välhållna fartygen har i sina hemmahamnar och på de
farvatten där de seglar - för övrigt med klara parallel-
ler till museijärnvägarna - gör det angeläget att stödet
får en fast budgetbyråkratisk form.
Fru talman! Jag yrkar, som sagt, bifall bara till re-
servation 1.