Fru talman! Vårt kulturella arv består både av
materiella värden och av icke-materiella värden, vil-
ket gemensamt bildar det kollektiva minnet i vårt
samhälle. De här rikedomarna är våra, och vi måste
bevara dem väl. De går aldrig att ersätta utan försvin-
ner den här kunskapen eller förstör vi dessa rikedo-
mar vid t.ex. ett vägbygge förlorar vi dem. Samtidigt
är våra resurser begränsade. Det är fysiskt, psykiskt
och ekonomiskt omöjligt att faktiskt bevara alla spår
av det förgångna. Hur skall vi välja? Det är inte alltid
så lätt.
Den här propositionen bygger på motioner från
allmänna motionstiden. De flesta av motionerna har
avstyrkts, men vad gäller bidrag till Hembygdsför-
bundet har utskottet kommit överens om att det skall
göras en helhetsbedömning av behovet av bidrag till
det kultur- och naturmiljöarbete som utförs av Sveri-
ges hembygdsförbund och andra ideella organisatio-
ner inom kulturområdet. Om medlen för bidrag till
Hembygdsförbundet från miljö- och naturvårdsbudge-
ten minskar bör regeringen beräkna ökade medel för
ändamålet på kulturbudgeten. Jag tycker att det är
väldigt bra att vi i utskottet har kommit överens som
den här skrivningen. Det är annars lätt att en verk-
samhet som har flera finansiärer hamnar mellan två
stolar. Till slut när alla har hyvlat på anslaget faller
hela verksamheten. I och med den här skrivningen vill
vi inom kulturområdet ta ett ansvar för att våra hem-
bygdsföreningar kan fortsätta att verka. Vi anser det
viktigt för vårt kulturarv att de finns kvar.
En annan fråga i betänkandet är om det alltid skall
tillämpas ett anbudsförfarande vid arkeologiska un-
dersökningar. Riksantikvarieämbetet är myndigheten
för frågor som rör kulturmiljö och kulturarv. På läns-
nivå ansvarar länsstyrelserna för att de regionala mu-
seerna skall bruka och bevara kulturarvet. De centrala
verksamheterna och den regionala verksamheten
samverkar i det här arbetet.
Vänsterpartiet anser att det är klokt att länsstyrel-
sen gör bedömningen om en upphandling skall ske
eller ej. Om kompetensen finns inom den egna orga-
nisationen är det viktigt att den först och främst an-
vänds därifrån. Därför är det klokt att upphandling
sker när man själv inte har kompetensen eller saknar
resurser att utföra ett större arbete. Vi anser att skriv-
ningarna i betänkandet 1996/97KrU12 är bra. Det
finns ingen anledning att riva upp dem. Därför yrkar
jag avslag på förslaget.
Vänsterpartiet har fogat tre reservationer till be-
tänkandet, bl.a. reservation 7 om arkivens roll i data-
åldern. Där anser vi att den nya tekniken bör medföra
nya arbetssätt och öka tillgängligheten för allmänhe-
ten av de material som finns bevarade i våra arkiv. Vi
anser att arkivmaterialet behöver lyftas fram på ett
tydligare sätt än vad som görs i dag och att arkivma-
terialen skall göras tillgängliga för nya grupper av
människor i hela landet. I dag är det så att mycket av
arkivmaterialen fortfarande registreras och arkiveras
på ett i dag föråldrat sätt.
Vi i Vänsterpartiet anser att politiken för de nuva-
rande arkiven inte bör ligga fast, men vi anser att
arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och
möjligheter i en informationsteknisk tid snarast bör
omstruktureras. Därför yrkar jag bifall till reservation
7.
När det gäller reservationerna 3 och 4 angående
en ökning av skutstödet och inrättande av ett särskilt
kustkulturstöd ställer jag mig givetvis bakom dessa.
Men jag yrkar i dag bifall till enbart reservation 2,
som är en flerpartireservation. Vi anser att medel skall
anvisas för de kulturhistoriskt värdefulla segelfarty-
gen i ett särskilt anslag över statsbudgeten, inte som
nu genom bidrag från Vasamuseet.
Fru talman! Vårt kulturarv är viktigt för vår nutid.
Det är viktigt att det finns goda förutsättningar för att
gamla träbåtar kan renoveras, vårdas och segla igen.
Det rör sig om stora kostnader och arbetet utförs ofta
av ideella föreningar. Ur 1995/96 års kulturstöd sökte
hela 25 fartyg bidrag, och den sammanlagda summa
som man ansökte om uppgick till 6 miljoner kronor.
Tillgängligt att fördela detta år var 740 000 kr. Som
tidigare här har sagts måste Sjöhistoriska museet
fördela 500 000 kr av Vasamuseets biljettintäkter till
skutstöd. Det är tydligt att det finns ett betydligt större
behov än så.
Intresset för vår historia och gångna tiders lev-
nadsförhållanden, arbetsförhållanden och hant-
verkstraditioner ökar i vårt samhälle i dag. Intresset
för vilka fortskaffningsmedel som man använde förr
och hur de fungerade bör stimuleras. Sådana kunska-
per kan även utveckla det miljötänkande som är vär-
defullt om vi skall få en hållbar utveckling på miljö-
området i framtiden.
I en tid när arbetslöshet och snabba samhällsför-
ändringar får framtiden att kännas oviss sneglar vi rätt
så mycket bakåt i tiden. Hur gjorde folk förr för att
skapa en dräglig tillvaro? Hur kan vi ta till oss det
goda i de gamla beprövade kunskaperna? Hur skall vi
kunna använda dem i vår tid så att vi skall kunna välja
rätt väg för framtiden? Båtar, fikserinäring, båt som
fortskaffningsmedel och kustkultur är en del, men
givetvis bör kulturarvet lyftas fram inom alla samhäl-
lets delar. Det är viktigt att minnas så att vi inte åter-
upprepar det som var dåligt. Vi bör i stället ta till vara
det som är bra.