Fru talman! Jag uppfattade det senaste inlägget
från utskottets talesman som utomordentligt positivt.
Men vi står faktiskt bara i början. Under 80-talet
väcktes någon motion på det här området av en leda-
mot från norra Bohuslän. Han frågade nyligen: Blir
det någonting av det här eftersom ni har tagit upp det
igen i riksdagen?
När jag fick frågan sade jag att jag utgår från att
det skall finnas en så stark känsla för en epok som
eljest kommer att bli totalt utplånad, åtminstone i
verkligheten. Än så länge kan vi inte bara se dessa
gamla fartyg som är 70, 80 och över 100 år och som
finns i hamnarna. De kan också användas, seglas,
befaras. Enda sättet att bevara ett sådant gammalt
fartyg är att hela tiden använda det. Annars går det
förlorat och ligger bland de andra vraken utmed våra
kuster.
Förhoppningen som vi alla har är att vi även i
nästa generation, och i nästa, skall kunna ha dessa
minnesmärken kvar. Det skulle också vara värdefullt
om det blev maskindrivna fartyg. Men segelfartygen
innebär ju något alldeles speciellt i vår historia.