Fru talman! Vi har varit väldigt noga med att formulera oss i motionerna. Det handlar inte om att särkullbarnen ska bli förlorare i det här sammanhanget. Det handlar om att hitta en teknisk lösning så att den efterlevande maken kan bo kvar under ytterligare ett antal år i den bostad som maken kanske har haft under en väldigt lång tid. Det är det som vi tycker är ett socialt skäl för att lagstiftaren ska ingripa i det här sammanhanget. Det trodde jag faktiskt att vi var ganska överens om. Det är glädjande för mig att notera att vi tycks vara överens med Socialdemokraterna i den frågan, för så tolkar jag Maria Hassans inlägg.
Men, Yvonne Andersson, finns det inte ett skäl när det gäller den efterlevande maken för att vi lagstiftningsvägen ger den efterlevande maken rätt att kunna bo kvar i sin bostad?