Fru talman! Jag vill också lyfta fram frågan vad gäller efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt. Kraven på förändringar har funnits under flera år, och frågan har varit föremål för övervägande, bland annat i den utredning som kom 1998. Men fortfarande saknas ett förslag från regeringen. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till reservation 2.
Reglerna i ärvdabalken behöver förändras vad gäller just särkullbarns arvsrätt. Det gäller särskilt när tillgångarna i ett dödsbo är begränsade och enbart består av bostaden, som man kan läsa i en av motionerna. Det är en viktig medmänsklig handling att agera för att den efterlevande inte ska tvingas från sitt hem ut på gatan för att särkullbarnet omgående ska kunna utkräva sin laglott ur dödsboet.
Det är viktigt att vi har en lagstiftning som är balanserad och tar hänsyn till båda parter. Ingen efterlevande ska behöva avyttra bostaden om bostaden är den enda tillgången i dödsboet. Den som mister sin livskamrat måste ges möjlighet att behålla en del av sin trygghet, i detta sammanhang den tidigare gemensamma bostaden.
Samtidigt tycker vi att det är viktigt att man även ser till att särkullbarnets intresse fastställs i lagen och att en senare utbetalning av laglotten säkerställs så att den inte förvanskas.
Det är vår förhoppning att regeringen snarast återkommer med ett förslag i enlighet med de här framförda kraven. Jag tycker att det är djupt tragiskt att nuvarande lagstiftning så demonstrativt tar parti bara för den ena parten. Det är viktigt att se till helheten och försöka respektera den efterlevande så att denne kan vara kvar i sin bostad.
Jag känner till en äldre kvinna som blev ensam. Hon hade bara ett litet hus som inte var av något större värde, kanske omkring 200 000 kr, och hon hade bott i huset i nästan 40 år. Hon blev tvingad att sälja sitt hus efter att hennes make hade dött därför att särkullbarnet krävde sin lott. Det handlar inte om mycket pengar, men det berör väldigt många i den närmaste omgivningen att vi har en lag som är så utformad att den inte respekterar denna äldre dam så att hon kunde bo i sitt hus de år som hon hade kvar - hon var i hög ålder.
Jag hoppas verkligen att regeringen gör någonting i den här frågan.