Fru talman! Det som visas är ju faktiskt att någon-
ting har hänt. Sedan 1980 har något mycket väsentligt
hänt med svenska ungdomars matematikkunskaper.
Det betyder inte att vi skall slå oss till ro eller vara
nöjda med dagens situation, för det kan vi inte vara.
Men detta visar att vi genom insatser har kunnat för-
bättra situationen.
Dessutom tycker jag att det är märkligt att Beatri-
ce Ask tar upp det som något anmärkningsvärt att
30 % gick ut med betyget 1 och 2. Det var nämligen
inbyggt i det tidigare betygssystemet att det skulle
vara just 30 % sammanlagt på betygsstegen 1 och 2,
och det säger ju ganska litet om de absoluta eller mer
definitiva kunskaper som eleverna har. Först med det
nya betygssystemet, som nu tillämpas för första gång-
en i årskurs 8 i grundskolan, får vi bättre bedömningar
av vad eleverna verkligen kan.
Jag välkomnar att vi nu kan få en bättre under-
byggd diskussion kring vad svenska elever faktiskt
kan och vad man inte kan, så att vi utifrån det kan
föreslå åtgärder för att kunna förbättra undervisning-
en. De viktigaste åtgärderna är de prioriteringar man
gör lokalt i skolan. För att kunna förbättra skolans
möjligheter att prioritera särskilda insatser bl.a. för de
elever som har svårigheter i matematik har regeringen
också utökat resurserna för kommunerna.