Herr talman! I detta betänkande råder det mellan
såväl regeringspartierna som oppositionen en total
enighet på den punkt som jag särskilt vill
understryka. Det handlar om det omfattande
utredningsarbete som nu pågår inom
kulturområdet. I enighet säger utskottet:
''Eftersom beslut om utredningsarbetet och
formerna för detta i allt väsenligt skett enligt
önskemål som kulturutskottet framfört, -- -- --
finns starka skäl som talar för att utskottet i frågor
som omfattas av utredningsarbetet inte skall göra
uttalanden som i vart fall kan uppfattas som att
utskottet föregriper detta arbete.''
Vidare sägs det: ''Även i frågor där det i sak råder
olika uppfattningar om den lämpligaste lösningen
har utskottet således kunnat enas om en gemensam
motivering.''
I regeringens direktiv till Kulturutredningen,
direktiv som innebar att man fick följa det som
utskottet skrivit och som riksdagen hade beslutat
om, framgår det att utredningen har fria händer att
aktualisera de frågor som utredningen anser vara
mest angelägna, utöver vad som framgår av
direktiven. Regeringen har dock tillfört en
begränsning. Regeringen har nämligen förbjudit
Kulturutredningen och de andra utredningarna att
komma med förslag till kostnadsökningar.
Kulturutredningen arbetar nu mycket snabbt och
skall vara klar till nyår.
Herr talman! Mot denna bakgrund, med ett utskott
som enhälligt gjort denna skrivning och med en
enhällig riksdag, förutsätter jag att regeringen
avstår från att ändra på väsentliga delar i
kulturpolitiken under den korta tid som nu är kvar
till höstens val, exempelvis vad gäller att skapa nya
eller annorlunda strukturer eller att bygga upp nya
fonder. Det kan möjligen vice ordförande bekräfta
senare i samband med sitt inlägg. Utskottets
majoritet har för egen del en mycket stark skrivning
på denna punkt. Det skulle, för min del, vara
intressant att få bekräftat att regeringen inte avser
att komma med sådana förslag. Några sådana
förslag är ju inte heller anmälda till riksdagen.
Med tanke på vad som står i betänkandet måste
regeringspartierna avvisa eventuella förslag i en
sådan riktning, oavsett om förslagen skulle dyka
upp i en oanmäld särproposition eller i anslutning
till kompletteringspropositionen. I den
socialdemokratiska motionen diskuterar
socialdemokraterna frågan om att bilda en
nationell fond för kulturinvesteringar. De säger att
Kulturutredningen bör få i uppdrag att särskilt
studera detta. Vad gäller denna motion skriver
utskottets majoritet att enligt den information som
utskottet inhämtat i dagarna kommer betydande
belopp av de medel som riksdagen anvisat till
arbetsmarknadsinsatser att avdelas till
kulturmiljövård av sysselsättningsskäl. Det vet vi;
det har riksdagen fattat beslut om. Vidare säger
utskottets majoritet att utskottet vill, liksom för två
år sedan, hänvisa till Kulturutredningens arbete.
Detta markerar ytterligare att det som riksdagen i
dag har att ta ställning till gäller för nästa budgetår,
ingenting annat.
Till Kulturutredningens uppgifter hör bl.a. att
utvärdera uppfyllelsen av de kulturpolitiska målen.
Jag vill här, herr talman, göra ett par markeringar.
Dagens samhälle har naturligtvis på många sätt
ändrat sig sedan målen fastställdes för exakt 20 år
sedan. I dag har vi bl.a. på ett helt annat sätt än
tidigare ett kraftigt och ökande flöde av idéer och
konstarter mellan länder och människor. Det är i
huvudsak både positivt och berikande för det
svenska kulturlivet. Samtidigt har den
angloamerikanska dominansen blivit alltmer
markant inom stora delar av kultursektorn. Det får
man ägna speciell uppmärksamhet, menar jag.
I dag är kanske var tionde person som lever i
Sverige född i ett annat land och har därmed en
annan bakgrund. Det faktum att vi i hög grad lever
i ett mångkulturellt samhälle måste klart avspeglas
vid utformandet av kulturpolitiken; det säger sig
självt. Det tror jag förtjänar att betonas ordentligt
i en framtida kulturpolitik.
Dessutom måste mediefrågorna framöver lyftas in
ordentligt i ett kulturpolitiskt perspektiv. När man
fastställde 1974 års kulturpolitiska mål var det
nästan förbjudet att tala om det. Radio, men
framför allt TV, spelar en betydligt mer central roll
från kulturell synpunkt än för 20 år sedan. Det finns
betydligt fler kanaler att titta på och lyssna till. Att
det är viktigt att lyfta in kulturella aspekter mer
bestämt och konsekvent illustreras främst av att
regeringen låtit delar av yttrandefriheten gå på
auktion. Man auktionerar alltså ut delar av det
främsta kulturpolitiska målet, nämligen vidgandet
av yttrandemöjligheterna. Jag syftar naturligtvis på
auktionsförfarandet vid etableringen av de
kommersiella radiokanalerna. Här kördes alltså
yttrandefrihetsmålet bryskt över av nyliberalerna i
regeringen.
Själv menar jag att en viktig grund i en demokrati
är att principen om yttrandefrihet hävdas så starkt
att den har företräde när den kommer i konflikt
med näringsfriheten. Med en lätt omskrivning kan
man möjligen med Verner von Heidenstams ord
säga: Det är en skam, det är fläck på Sveriges
baner, att yttrandefrihet heter pengar.
Om jag har förstått det rätt, verkar nu Birgit
Friggebo vilja fortsätta på samma linje. Enligt
tidningen Resumé vill kulturministern denna gång
sälja ut P 3 inom Sveriges Radio. Den enda icke-
kommersiella kanal som ungdomar lyssnar på skall
alltså kommersialiseras. Om man på
Kulturdepartementet inte tror på att detta är den
enda icke-kommersiella kanal som ungdomar
lyssnar på, kan man låta någon utreda detta
närmare. Jag har sett att det just i
Kulturdepartementet är populärt att anlita
konsultbolag, och då kan man ju anlita JKL, som
uppmärksammades i TV-programmet Striptease
nyligen. Detta konsultbolag kommer säkert att mot
en fet ersättning kunna kontrollera detta.
Herr talman! Erfarenheterna visar också att frågan
om kulturell jämlikhet måste lyftas fram mer
bestämt. De klasskillnader och de geografiska
skillnader som fanns för 20 år sedan lever
fortfarande i stor utsträckning kvar vad gäller
kulturdeltagandet. Detta visar bl.a. Kulturrådets
utredning om vidgat deltagande, liksom
undersökningar gjorda av Landsorganisationen och
Statistiska centralbyrån. En i någon väsentlig
mening ambitiös kulturpolitik måste ta fasta på
detta faktum och söka medverka till en
förändring -- inte för förändringens egen skull, utan
just därför att en förändring skapar förutsättningar
för förbättringar.
Särskilt viktigt är det att medvetet stödja barn- och
ungdomskultur -- detta speciellt i en tid då begrepp
som ''kultur i skolan'' håller på att försvinna.
Flickorna och pojkarna i skolan förvägras att se en
teaterföreställning och att möta en konstnär eller
en författare, därför att skolan inte tycker att det är
någonting att lägga pengar på.
Jag tror att det är speciellt viktigt att staten i någon
mening försöker ange riktlinjer. De kulturpolitiska
målen är just avsedda att vara riktlinjer också när
kommuner och landsting fastställer sina
kulturpolitiska mål. Detta är en punkt som jag
särskilt vill lyfta fram.
I en av de socialdemokratiska reservationerna tar vi
upp frågan om ett handlingsprogram för de
handikappades deltagande i kulturlivet. Ett av de
kulturpolitiska målen är just att kulturpolitiken
skall utformas med hänsyn till eftersatta gruppers
erfarenheter och behov. Även om
Kulturutredningen nu skall titta på detta kan det
vara värdefullt att Kulturrådet, för att spara tid och
för att få större effekt, redan nu får i uppdrag att
ta initiativ och göra en systematisk genomgång som
leder till en förbättring av de handikappades
möjligheter att delta i kulturlivet.
Det stod ingenting om en bibliotekslag i direktiven
till Kulturutredningen, trots att det hänvisades till
den frågan i förra årets budgetproposition. Från
socialdemokratisk sida har vi från och med det
första sammanträdet drivit denna fråga, och den
utreds nu.
Jag vill för min del säga att det är klart att
Kulturutredningen kan utreda frågan om det
behövs en bibliotekslag, och om svaret blir ja kan
den också lägga fram ett förslag till hur den skall
utformas.
Jag vill här och nu deklarera att vi från
socialdemokratiskt håll anser att det behövs en
bibliotekslag. Också här berör vi det som är
grunden i en demokrati, nämligen just
yttrandefriheten, alla människors möjlighet till fri
tillgång till det tryckta ordet. En sådan lag bör
innehålla riktlinjer, som innebär att det slås fast att
boklån skall vara avgiftsfria. Oavsett var man bor i
landet skall man ha möjlighet att låna en bok. Det
skall vara någorlunda hygglig tillgänglighet. Det
skall finnas kompetent personal. De allmänna
biblioteken skall drivas i offentlig regi.
Herr talman! Jag och socialdemokraterna i
kulturutskottet står självfallet bakom samtliga de
socialdemokratiska reservationer som är fogade till
betänkandet, men jag vill begränsa mig till att
enbart yrka bifall till reservationerna 1, 6, 7 och 8.