Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Övergripande kulturfrågor

CHARLOTTE BRANTING (fp), 1994-03-23 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! För någon tid sedan ägnade vi i

Kulturutredningen oss åt att fundera över varför

kultur är bra. Det var inte svårt att få fram skäl för

kultur. En lista på vad kultur kan ge blir ju lång; ett

femtiotal punkter var lätt att få ihop.

En del värden kan vara viktiga för en individ, andra

för en grupp eller för samhället som helhet. Jag tror

att det är viktigt att se att kulturen har ett värde i

sig men också att den kan vara ett instrument för

att nå andra mål.

Även om olika människor alltid gör olika,

personliga värderingar verkar det finnas en nästan

total uppslutning kring att ett rikt och

välfungerande kulturliv är något eftersträvansvärt.

Forskaren Åke Daun och andra har lyft fram

människors olika behov, för vilka de i högre eller

lägre grad söker tillfredsställelse i kulturen. Det

kan vara behov av social kontakt, omväxling i

sinnesintryck, inflytande över de yttre villkor som

reglerar våra liv, överblick över och förståelse av

det omgivande samhället och behov av självkänsla.

Åke Daun menar att det, om kulturverksamheten

inte möter sådana grundläggande behov,

förmodligen inte spelar så stor roll om man

undanröjer vissa ekonomiska hinder. Men jag tror

att det är lätt att förstå att det med ekonomiska

satsningar inom kulturområdet är lättare att

uppfylla dessa grundläggande behov.

För tredje året i följd har Kulturdepartementet och

Birgit Friggebo lyckats öka satsningen på kulturen

i statens budget, där man i övrigt sparar ca 30

miljarder. Visserligen är det inte fråga om några

större belopp -- 45 miljoner i rena reformpengar --

men det är likväl en stark markering av hur

regeringen ser på kulturens betydelse.

När man har fördelat pengarna har utgångspunkten

varit att inte bara upprätthålla utan också öka

insatserna för kulturen trots de ekonomiskt

besvärliga tiderna. Kulturen skall stärkas i hela

landet, samtidigt som man slår vakt om

institutionerna. Genom att studera förändringarna

sedan föregående år kan man lätt få fram årets

speciella profil: plus för t.ex. regionala teatrar,

kammarorkestrar, barn och ungdom, konstnärer,

fria grupper och Göteborgsoperan, minus för

Riksteatern, Operan och Dramaten samt

effektivitets- och rationaliseringskrav för de statliga

myndigheterna.

Om man jämför med tidigare år kan man

konstatera att relativt få motionsyrkanden gäller

övergripande frågor inom kulturpolitiken. Detta är

helt naturligt med tanke på den omfattande

utredningsverksamhet som nu pågår i

parlamentariska former och som skall avslutas

under året. Åke Gustavsson var inne på detta.

Eftersom det i den stora kulturutredningen finns

representanter för alla partier i utskottet utom Ny

demokrati, är det ju naturligt att vi där kommer att

driva våra tidigare motionskrav. Det är därför,

tycker jag, litet märkvärdigt att både

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ändå har

reserverat sig t.ex. i fråga om de kulturpolitiska

målen i betänkandet.

Jag kan emellertid försäkra Åke Gustavsson och

Elisabeth Persson att jag inte kan tänka mig att

någon i utredningen kommer att ha något emot att

man strävar efter kulturell jämlikhet och ett

mångkulturellt perspektiv på kulturpolitiken eller

att man levandegör kulturarvet. Det gäller även

andra mål som Elisabeth Persson tog upp här. Men

det finns säkert också andra mål som vi kommer att

kunna vara överens om. Vi har ju redan startat de

diskussionerna helt enligt utredningens direktiv.

Något tillkännagivande till regeringen när det

gäller de kulturpolitiska målen tycker jag vore

direkt fel. Tror inte Åke Gustavsson och Elisabeth

Persson själva att man framgångsrikt skall kunna

driva dessa frågor i utredningen? Det är ju faktiskt

utredningen som skall lägga fram förslag till

eventuella nya kulturpolitiska mål och inte

regeringen.

Samma sak tycker jag faktiskt definitivt gäller för

vänsterns förslag om regionala kulturkonsulenter

och om att kulturrådet skall ha extra pengar för att

stimulera initiativ på kulturområdet utanför

storstäderna, vilket Elisabeth Persson i dag

berörde. Frågan hur kulturpolitiken kan

decentraliseras och eventuellt nya kulturella

centrum bildas är ju också en av utredningens

huvudfrågor. Jag tycker själv att det är ytterst

angeläget att utredningen verkligen belyser detta

och kommer med förslag i frågan. Det finns ju stora

skillnader mellan hur kulturen prioriteras i olika

delar av landet.

Kommunförbundet redovisade i slutet av förra året

en sammanställning, som visade en skillnad mellan

1 500 kr per invånare i Skinnskatteberg, som låg på

första plats, och 200 kr per invånare i Grästorp,

som låg sist. Det var även stor skillnad mellan

Göteborg och Malmö, vilka satsade ca 1 200 kr per

invånare, och Stockholm, som satsade 650 kr per

invånare, vilket också var riksgenomsnittet. Riktigt

jämförbart var det det emellertid inte, eftersom

Göteborg och Malmö också får pengar från

landstinget.

Vid de resor som Kulturutredningens ledamöter

har gjort genom hela landet har vi konstaterat att

det finns ett rikt och levande kulturliv, som man

inte alls i alla lägen kan mäta med pengar och som

framför allt har en starkt ideell prägel. Att frågorna

om kulturella centrum ingalunda är enkla tror jag

att vi alla kan konstatera efter dessa resor.

Förväntningarna här har väckts så att nästan

vartenda län och många medelstora städer vill bli

utpekade såsom nationella centrum.

Det är angeläget att ändå notera att man också i

årets budgetproposition stryker under

decentraliseringskravet och även försöker leva upp

till det i sina satsningar på t.ex. länsinstitutioner.

Det gäller länsteatrarna i Bohuslän och Kalmar,

Teater Halland samt kammarorkestrarna i

Sundsvall och Jönköping. Samerna får plus 500 000

kr, och man startar ett landsarkiv i Karlstad.

Länsstyrelsernas kulturmiljöenheter får extra

pengar. Även Göteborgsoperans 10 miljoner

kronor är ett exempel på detta.

Kulturen spelar en jätteviktig roll för hur våra liv

gestaltar sig, för vilken livskvalitet det får och för

förståelsen för andra människors sätt att leva och

tänka. Därför är det särskilt viktigt att våra barn

och ungdomar får ökade möjligheter att delta i och

uppleva kulturen i dess vidaste bemärkelse. Jag

instämmer verkligen i vad både Åke Gustavsson

och Elisabeth Persson sade. Vårt kulturintresse

grundläggs ju i hemmet och i skolan. Detta har man

också tagit upp i utredningsdirektiven. Man talar

där om att skolan är vår kanske allra viktigaste

kulturinstitution.

Jag delar den oro som har kommit till uttryck

tidigare här i dag, när vi får rapporter om att

kulturen i skolan har minskat. Det finns all

anledning för utredningen att ta detta på djupaste

allvar.

Ett faktum är också, som Kulturrådets rapport

visar, att möjligheten att uppleva kultur såsom barn

i hög utsträckning fortfarande beror på i vilken

miljö man är född. Barn och ungdom är alltså ett

prioriterat område för utredningen och måste så

vara. Men vi tycker ändå att det är angeläget att öka

stödet direkt till barn och ungdom, och därför

stöder vi regeringens förslag att ge 26 nya

grundbelopp till Kulturrådet för att användas till

projekt för just insatser för barn och ungdom.

Pengarna skall användas för att stimulera de

regionala kulturinstitutionerna men skall också

kunna användas i samarbete med fria teater- och

dansgrupper.

En annan grupp som Åke Gustavsson berörde och

som det känns angeläget att utvidga kulturlivet för

är de handikappade. Här har visserligen gjorts en

hel del under de senaste åren, men mycket återstår.

Det motiverar att denna fråga skall behandlas

grundligt i Kulturutredningen. I dagens läge finns

det ingen anledning att ge Kulturrådet ett särskilt

uppdrag, vilket Socialdemokraterna föreslår.

Regeringen har ju faktiskt visat att den tar dessa

frågor på yttersta allvar, när den föreslår att 15 nya

miljoner skall satsas för att ge handikappade ökade

möjligheter att ta del av samhällets kultur- och

informationsutbud.

Sveriges Dövas Riksförbund får tack vara de 15

miljonerna ökad möjlighet att producera videor på

teckenspråk och tillhandahålla lättläst litteratur,

ordna radiotidningsmottagare för afatiker och

dyslektiker samt utveckla hjälpmedel för

läshandikappade. Detta är faktiskt ett uttryck för

det som vi i Folkpartiet liberalerna länge har

kämpat för, nämligen en samtidig satsning på kultur

och de glömda i samhället.

Alltsedan rapporten Kulturen som

lokaliseringsfaktor publicerades 1991 har det förts

en livlig diskussion om vilken betydelse kulturen

verkligen har såsom lokaliserings- och

produktionsfaktor. Jag avslöjar väl inte för mycket

om jag säger att vi i Kulturutredningen har

diskuterat mobiliserings-, lokaliserings-,

kreativitets- och produktivitetseffekter, men någon

slutgiltig ståndpunkt har vi ännu inte kommit fram

till. Jag tycker att det är oerhört viktigt att, som

utskottet också gör, framhålla att offentliga

kultursatsningar är oersättliga utifrån helt andra

värderingar än rent ekonomiska.

Också frågan om kulturmiljöinvesteringar tas upp i

detta betänkande. Jag berör detta helt kort,

eftersom Göran Åstrand djupare skall gå in på

detta när vi kommer till

kulturmiljövårdsbetänkandet. Det är verkligen

roligt att kunna konstatera att regeringen i ROT-

beslutet nu gör en rejäl satsning på kulturmiljön.

285 miljoner kronor ger ungefär 1 500 jobb. 195

miljoner kronor går till att renovera och reparera

kulturhistoriskt värdefulla byggnader. 100-tals

projekt kan beröras. 70 miljoner kronor går till icke

statliga kulturlokaler. Pengarna skall användas till

ny- och ombyggnader av museer, teatrar och

konsertlokaler. Jag hoppas att man nu före den 1

juli skall kunna sätta spaden i jorden för det

angelägna glasmuseet i Växjö. Detta är verkligen

en rejäl satsning på det regionala kulturlivet.

På PAKS-mötet i morse -- Sällskapet

parlamentariker och kulturskapare; jag vill gärna

göra reklam för denna organisation -- berättade den

nye riksantikvarien Erik Wegraeus att man behöver

mera pengar till kulturmiljön och att man säkert

kommer att sätta spaden i jorden före den 1 juli när

det gäller de projekt som nu får pengar. Min

förhoppning är givetvis att vi skall kunna få

ytterligare pengar till kulturmiljön.

Att frågan om en nationell fond -- en svensk

stiftelse för förvaltning av värdefulla

kulturmiljöer -- övervägs inom regeringen har

utskottet tidigare uttalat sig för. Förslaget ligger

fast, även om vi har förståelse för att man kan

behöva få erfarenheter av hur Statens

fastighetsverks kulturförvaltning utfaller.

Kulturutredningen kommer att behandla också

denna fråga, och därför finns det inte anledning att

här ge regeringen någonting till känna.

Vilka planer regeringen eventuellt skulle ha --

vilket Åke Gustavsson var inne få -- får Åke

Gustavsson fråga regeringen om. Jag talar för

riksdagen.

När det gäller insatser för bild- och formkonstnärer

ökas visningsersättningen och konstnärsbidragen.

Detta kommer Rose-Marie Frebran att behandla. I

detta betänkande har Socialdemokraterna en

reservation om utställningsersättningen och vilket

ansvar de olika utställningsanordnarna skall ha.

Utskottet finner det rimligt att också här avvakta

Kulturutredningen och se hur man där behandlar

frågan.

I dessa övergripande kulturpolitiska diskussioner

tycker jag att det är viktigt att vi inte glömmer bort

det internationella perspektivet. Vi har i utskottet

varit överens om att acceptera skrivningarna i

budgetpropositionen, där man bl.a. konstaterar att

det oavsett om Sverige blir medlem av EU eller ej

finns starka skäl för ett formaliserat

kultursamarbete som omfattar hela EES-området.

Jag vill i detta sammanhang peka på två viktiga

satsningar som regeringen gör. Man ökar anslaget

för att motverka rasism och främlingsfientlighet

från 10 till 32 miljoner kronor. Man ger också

bidrag till invandrarinstitutet och museet i

Botkyrka, som utskottet har varit engagerat i.

Eftersom jag ser att Ny demokratis representant

Simon Liliedahl är här, skulle jag ändå vilja ställa

en fråga: Hur kan ni, med tanke på hur de olika

nyd-företrädarna i utskottet har agerat, försvara att

ni i dag försvagar budgeten med 16 768 000 kr, trots

att ni säger att ni i princip tycker att bidragen på

kulturområdet skall frysas, eftersom

utredningsarbetet pågår? Det står i ert särskilda

yttrande till detta betänkande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandet om

övergripande kulturfrågor i dess helhet och avslag

på reservationerna.

Debatten

Hämtad sida: 18

18 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

CHARLOTTE BRANTING (fp): Övergripande kulturfrågor (1994-03-23) — PRESS0