Herr talman! Det är i och för sig märkligt att finansministern inte ser att de förändringar som man har gjort i arbetslöshetsförsäkringen är omfattande utan beskriver dem som väldigt små. Det är inte en bild som någon annan har, utom möjligen hans partikolleger i regeringen.
Jag delar bilden att det finns många stora frågor där vi är överens som har koppling till finansiell stabilitet. Det är väldigt bra. Det bör vi säga med jämna mellanrum, att där är vi överens och där har vi en gemensam bild.
Men jag valde också att lyfta fram en del av det som både IMF och Anders Borgs egen finansinspektion lyfte fram i sina rapporter under förra året. Där pekar man på just kopplingen att om man försvagar automatiska stabilisatorer och försämrar försäkringsskyddet för hårt arbetande människor har det effekter på finansiell stabilitet.
Båda dessa organisationer, Finansinspektionen i Sverige och IMF, har alltså lyft fram just detta perspektiv. Jag tycker att det är intressant att få finansministerns syn på detta.
Min fråga, som kokar ned till det som vi nu har sett några gånger, är då: Vilken analys gjorde regeringen av detta i samband med att man förstörde arbetslöshetsförsäkringen - vi får ju nästan säga att man gjorde det - minskade inkomstskyddet och försvagade automatiska stabilisatorer? Det är tydligt att man när man höll på med det här struntade i aspekten finansiell stabilitet. Sedan kom finanskrisen, och då fick man hitta på många andra saker. En hel del av dem skulle man säkert ha behövt göra i alla fall - där kan jag hålla med finansministern. Men just den här aspekten glömde man tydligen bort eller valde man att bortse ifrån.