Fru talman! Det är riktigt. Vi kommer alltid att ställa oss bakom och rösta på våra egna budgetramar och vår egen budget, ända in i kaklet, så länge det är möjligt att rösta på den och tills den har fallit. Det har vi alltid gjort.
Vårt budgetförslag vann inte gehör i riksdagen. Det beklagar jag. Men därefter fanns det ett dåligt och ett mindre dåligt förslag att ta ställning till. Det är ändå tydligt att Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag går i en riktning som ligger närmare vår än vad övergångsregeringens förslag gör. På det sättet är det. Sedan finns det reformer som vi kritiserar och ser annorlunda på. Men man får välja mellan ett mindre bra och ett ännu sämre förslag.
Det finns delar där vi ser att övergångsregeringen och den tidigare fullt fungerande regeringen har gjort felprioriteringar. Jag tänker på fri-entré-reformen med det storstadscentrerade fokuset. Jag tänker på politiseringen av museiväsendet. Jag tänker också på förstatligandet av filmpolitiken. Där vill vi se helt nya branscher och egentligen en helt ny utredning.
Jag tänker även på att man öste in det man kallar integrationsinsatser inom folkbildningen. Det är egentligen inte breda anslag till folkbildningsverksamhet utan öronmärkta, politiskt orienterade och styrda uppdrag för att arbeta med integration där andra sektorer misslyckats, såsom det ordinarie utbildningsväsendet och liknande. Det är inte god folkbildningspolitik.
Moderaterna och Kristdemokraterna gör delvis samma analys och går i samma riktning som vi. De ser att anslagen inte är väl motiverade och bör prövas.
Det är resonemanget bakom.