Fru talman! Vasiliki Tsouplaki är en av de vänsterpartister som jag menar har en otroligt trevlig och konstruktiv debattstil, och det tror jag att alla har glädje av här inne.
Jag skulle vilja börja med att kommentera frågan om tillgänglighet när det gäller kulturarvet, som Vasiliki nämnde i sitt anförande.
Man har tidigare gått fram med en fri-entré-reform för vuxna i fråga om 18 statliga museer, primärt i Stockholm. Oavsett hur man tittar på det är det mycket som tyder på att det är samma grupper som går dit oavsett om detta finns eller inte. Det har vi hört alldeles nyss. Detta var grunden och skälet till att också Sverigedemokraterna sa nej till just fri-entré-reformen.
Men Tsouplaki nämnde, i alla fall gentemot Moderaterna och Kristdemokraterna, att om man säger nej till fri-entré-reformen bör man komma med något annat, någon matchande reform eller liknande. Därför skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet ser på den reform som Sverigedemokraterna presenterade för ett par år sedan som just matchade fri-entré-reformen. Den heter Öppna museer och finns bland nya anslag i utgiftsområdesmotionen.
Hjälper det att presentera andra reformer? Detta är ju en reform som ska komma museer till del oavsett huvudman, oavsett landsända och oavsett behov. Det behöver inte alltid handla om entréer. Det kan finnas andra viktiga behov ute i landet. Varför säger Vänsterpartiet nej till Öppna museer?