Fru talman! Jag tänkte börja med att ta upp diskussionen om att höja kvinnors löner i de kvinnodominerade verksamheterna. Jag vill ge beröm till Gunnar Nordmark för att han gjorde en bra analys av det hela. Men samtidigt vill jag ge lite bock i kanten - det gäller också Centerpartiet - därför att det finns en ekonomisk ekvation som inte går ihop. Det är när man ser på den offentliga sektorn. Både Centern och Folkpartiet vill sänka skatterna. Jag anser att man inte ska sänka skatterna utan att man ska använda det ekonomiska utrymmet till att bland annat höja kvinnors löner. Det handlar om resurser för att göra det. Man kan inte, om jag uttrycker det lite vanvördigt, trolla med knäna.
Jag förstår inte heller Centerpartiets uppfattning om att man kan höja kvinnors löner med hjälp av privata alternativ. Där återkommer man igen till frågan om hur de privata alternativen ska finansieras så att de kan höja kvinnors löner. Ja, inte sker det genom att sänka skatterna.
Hur man än vrider och vänder på detta handlar valet till hösten om att antingen sänka skatterna eller också satsa på välfärden och ge ett ekonomiskt utrymme till att höja bland annat kvinnors löner.
Fru talman! Betänkandet handlar om den kommunala sektorns utveckling fram till 2005. Det är kommuner och landsting som sköter de grundläggande välfärdstjänsterna. Det är verksamheter som är nära människors vardag och som är mycket viktiga. Kommunsektorns största intäkter kommer från de kommunala skatteintäkterna. Statsbidragen motsvarar drygt 16 % av de totala intäkterna.
Vänsterpartiet ser att den relativa betydelsen av välfärdstjänster, utbildning, vård och omsorg har ökat i takt med den tekniska utvecklingen, både för vår individuella levnadsstandard och för samhällsekonomin.
Det framgår också i skrivelsen att vid en jämförelse av perioden 1970-2003 har de kommunala konsumtionsutgifterna ökat med ca 2,2 % per år. Sedan 1980 har den kommunala konsumtionens andel av samhällsekonomin legat på eller under 20 %.
Välfärdssamhällets framväxt under 1900-talet har finansierats genom beskattning, det vill säga överföring av ekonomiska resurser från företag och individer till att bygga upp offentlig vård, utbildning, omsorg, kultur och infrastruktur. För att långsiktigt finansiera en fortsatt utbyggnad av välfärden kommer skattenivåerna på sikt att behöva höjas. Det betyder inte mindre pengar i plånboken än i dag. Det handlar om att bara använda en del av löneökningen till detta.
Här går skillnaden mellan höger och vänster - sänkta skatter eller att satsa på att bygga ut välfärden. Vänsterpartiet vill bygga ut den skattefinansierade välfärden. Det handlar om att investera långsiktigt för att stärka produktionsförmågan och höja levnadsstandarden. Skrivelsen visar på att det är möjligt.
En jämförelse mellan 1970 och 2005 visar att en rad framgångar har skett.
Förskoleverksamheten, som Sonia Karlsson var inne på, har byggts ut kraftigt. År 2005 hade ca 83 % av barnen i åldern ett-fem år fått en plats i förskola eller familjedaghem. Motsvarande siffra 1970 var under 10 %.
Äldreomsorgen har inriktats på att de äldsta ska ges insatser så att de i större utsträckning kan bo kvar hemma.
Insatserna för funktionshindrade har utvecklats bort från stora institutionsboenden till helt nya insatser, som exempelvis personlig assistans.
Gymnasieskolan har byggts ut till tre år för samtliga och omfattar i dag nästan alla. Motsvarande siffra 1970 låg på ca 75 %.
Inom hälso- och sjukvården har de genomsnittliga vårdtiderna minskat, och alltmer vård utförs i öppenvården. Förändringar har gjorts möjliga tack vare den medicinteknologiska utvecklingen.
Fru talman! Vi är nu i slutet av den andra mandatperioden som vi har samarbetat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Från vår horisont har det varit en central fråga att stärka kommunernas och landstingens ekonomi. Deras ekonomi har förbättrats kraftigt 2005. För kommunerna är det, som många har varit inne på, det största överskottet sedan 2000. För landstingen är överskottet det första sedan 1992. 94 % av kommunerna kan visa ett positivt resultat. Motsvarande siffra för landstingen är 85 %. Men det finns skillnader i landet. Det finns en tendens att storstadsområden har något bättre resultat än kommunerna i norra Sverige.
För Vänsterpartiet har det kommunala utjämningssystemet stor betydelse för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar i hela landet. Om vi inte hade utjämningssystemet skulle enbart kommunalskatten i till exempel Borgholms kommun i Kalmar län behöva vara över 27 kr - det är alltså bara kommunalskatt - för att upprätthålla dagens standard, och i Danderyds kommun i Stockholms län skulle det räcka med en kommunalskatt på 11 kr. En sådan skillnad är inte rättvis. Rika människor ska inte ha en lägre skatt än de som är fattiga. Utan ett utjämningssystem riskerar den kommunala beskattningsrätten att urholkas och den kommunala självstyrelsen att försvagas och bli betydelselös för en mängd kommuner.
Fru talman! Ett av de viktigare framstegen inom samarbetet mellan v, s och mp har varit att vi fått staten att från år 2003 ta över finansieringen av det så kallade kommunkontosystemet. Kommunsektorns ekonomi dränerades på många miljarder av de ständigt ökande avgifterna i systemet, men genom den här reformen fick vi stopp på det. Dåvarande kommunförbund har dessutom uttalat sitt gillande över den roll som Vänsterpartiet hade för att få förändringen till stånd.
Fru talman! Jag har läst de borgerliga partiernas reservationer. En sammanfattande bedömning av dem är att de jämfört med tidigare år är mer lågmälda i sin kritik av utjämningssystemet. Det som är kvar är fortfarande problematiskt. Det står till exempel: "Utjämningssystemet ska också ge incitament för ekonomisk tillväxt i hela landet och stimulera ökade skattebaser." Man säger också att utformningen har brister, är svår att överblicka och motverkar i hög grad det kommunala självbestämmandet.
Jag kan bara utläsa att alliansen vill att de rika kommunerna ska få mer på de fattiga kommunernas bekostnad. När man dessutom vill att utjämningssystemet ska stimulera till ökade skattebaser kan jag bara tolka detta som att skillnaderna mellan kommunerna ska öka.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
Jag vill samtidigt tacka samarbetspartierna för ett gott samarbete. Finansutskottets kansli vill jag tacka för det arbete som de har lagt ned för att våra betänkanden ska bli bra och korrekta. Jag önskar er alla en skön och välförtjänt semester. Till de borgerliga kollegerna vill jag säga tack för den här tiden. Vi ses i valrörelsen.