Fru talman! Jag redovisade i mitt anförande de siffror från Medlingsinstitutet som Sonia Karlsson nämnde i sitt tal. Jag är väl medveten om att om du tittar på osakliga löneskillnader, diskriminering, och så vidare, ser det ganska bra ut.
Det stora problemet är de förment sakliga löneskillnaderna som finns. Det gäller till exempel att det konsekvent betalas lägre lön i de yrken där det arbetar många kvinnor. Det är mycket svårare för kvinnor att nå chefsposter. När de väl når dem betalas de lägre på de posterna.
Medlingsinstitutet har till exempel tagit fram siffror för verksamhetschefer inom offentlig förvaltning i landstinget. Kvinnor får i genomsnitt 40 700 kr i lön. Männen däremot belönas med 49 800 kr. Det är dels just detta sätt att sätta lön när det gäller kvinnor och män, dels hur man värderar mansyrken respektive kvinnoyrken som vi på något sätt måste komma åt.
Därför tycker vi från Folkpartiets sida, bland annat när man nu har den kommunala skrivelsen, att det är viktigt att man redovisar kontinuerligt vad som sker, hur det utvecklas och vilka åtgärder som vidtas.
Om vi inte synliggör detta, inte tar upp det och inte vågar diskutera vilka strukturer det är som gör att kvinnor år 2006 fortfarande på så kallat sakliga grunder i genomsnitt har ungefär 7 % lägre lön än vad män har kommer vi inte att komma någonstans. Det är därför vi har tagit den här ståndpunkten.