Herr talman! Brott mot den kommunala självstyrelsen och finansieringsprincipen har Centerpartiet tillsammans med de andra borgerliga partierna begått så sent som i maj då de röstade igenom fri etableringsrätt för enskilda förskolor. Det är något som jag tycker att Jörgen Johansson borde fundera över.
Herr talman! I den socialdemokratiska välfärdspolitiken är det skolan, vården och omsorgen som är de tre grundstenar som välfärden vilar på. Vi arbetar för att dessa verksamheter ska vara tillgängliga för alla och hålla högsta kvalitet. Det är våra kommuner och landsting som står för välfärdens vardagsarbete. Därför är det glädjande att kommunsektorns ekonomi har stärkts väsentligt under de senaste åren.
Rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting, som kom nu i maj, var positiv att läsa. Där konstateras att det ekonomiska resultatet för 2005 blev det bästa på många år. Resultatet uppgick till 13 miljarder kronor. Det är en förbättring med drygt 10 miljarder kronor jämfört med 2004. Det konstateras också att med en förstärkt sysselsättningsutveckling väntas de ekonomiska förutsättningarna bli goda även de kommande åren. Detta innebär att det finns ett utrymme för att utöka verksamheten utan att resultatet försämras.
Det känns betryggande att vi nu har en så god ekonomisk utveckling, för det skapar förutsättningar för ytterligare förstärkningar av välfärden. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska bli världens bästa land att åldras i och världens bästa land att växa upp i. Den goda utvecklingen i kommunernas ekonomi plus statens miljardsatsningar de kommande åren ökar förutsättningarna för att medborgarna ska känna sig trygga för sina barn i skolan, känna sig trygga för att vården och omsorgen är den bästa, känna sig trygga för sina äldre när de behöver extra stöd och hjälp.
I årets skrivelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn görs i ett särskilt avsnitt en värdefull redovisning av kommunal välfärd sedan 1970. Den ger en mycket bra och samlad bild över den kommunala sektorns utveckling och hur offentlig service förändrats över en längre period. Som exempel kan jag nämna förskoleverksamheten. År 2005 hade ca 83 % av barnen i åldern 1-5 år en plats i förskola eller familjedaghem. Motsvarande andel år 1970 var mindre än 10 %. För mig blir dessa siffror en förklaring till att jag som nybliven mor våren 1970 inte ens ansökte om plats i barnomsorgen. I stället började jag att arbeta natt inom sjukvården för att på så sätt lättare klara barntillsynen. Utbyggnaden av förskoleverksamheten har ett nära samband med kvinnors ökade förvärvsfrekvens och den ökade jämställdheten mellan kvinnor och män. Förskoleverksamheten omfattar i dag i stort sett alla barn. Detta är till glädje både för mina barnbarn och för alla andra barn som gillar att vara på dagis när mamma och pappa arbetar eller studerar. Den svenska förskolan erbjuder barn en god pedagogisk stimulerande miljö för utveckling och lärande. Detta säger jag med en särskild hälsning till Else-Marie Lindgren.
I skrivelsen görs också en samlad genomgång av statsbidragens utveckling, denna gång för perioden 2001-2004. Redovisningen av statsbidragen är en viktig del av återrapporteringen till riksdagen. För 2005 uppgick statsbidragen och tillskott och ersättningar till kommunsektorn till totalt 106 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 16 % av kommunsektorns totala intäkter.
I betänkandet finns 15 reservationer.
Folkpartiet anser att löneskillnaderna mellan män och kvinnor inom den kommunala sektorn borde redovisas mer omfattande samt att utvecklingen inom kultursektorn borde redovisas. Utskottet konstaterar att skrivelsen innehåller redovisning av löneskillnaderna i kommunsektorn och hur dessa påverkas av variationer i yrke, ålder, utbildning och arbetstid. Om man tar hänsyn till dessa skillnader - ålder, utbildning etcetera - i en så kallad standardvägning minskar löneskillnaderna betydligt och försvinner nästan helt för kommunsektorn.
Sedan början av 1990-talet har de faktiska löneskillnaderna mellan könen minskat i kommunerna medan de har ökat i landstingen. Den största påverkan på löneskillnaderna mellan könen har skillnaderna mellan olika yrkesgrupper, vilket också förklarar olikheterna mellan könen i landstingen.
Regeringen presenterade för drygt en vecka sedan en handlingsplan för jämställda löner i vilken redovisas påbörjat arbete mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Det poängteras att arbetsmarknadens parter är viktiga aktörer i arbetet mot lönediskriminering. De politiska beslutsfattarnas ansvar är att skapa förutsättningarna, men det är arbetsgivarna som tillsammans med de fackliga organisationerna ansvarar för genomförandet.
Anställningsvillkor, tillsvidareanställning eller tidsbegränsad anställning, deltid eller heltid, yrkesval, befordringsmöjlighet och möjlighet till kompetensutveckling är andra faktorer som påverkar kvinnors och mäns arbetsinkomster. Det kom ett TT-meddelande i går om att Medlingsinstitutet gjort en stor undersökning som visar att löneskillnaderna minskat något. Från att tidigare ha varit 8 % har de nu gått ned till 7 %. Denna fråga måste vi naturligtvis arbeta vidare med.
Vad gäller redovisning av kulturinsatser vill utskottet framhålla att skrivelsen inriktar sig, utöver den samlade ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn, på de obligatoriska verksamheterna skola, vård och omsorg. Övriga verksamheter redovisas mer kortfattat och återkommer inte årligen. Vi anser att detta är en rimlig balans.
I en reservation från Kristdemokraterna sägs att det i skrivelsen framträder en positiv bild av sjukvården men att regeringen undviker många problem och brister som borde redovisas.
När svensk sjukvård jämförs med vården i andra industrialiserade västländer - övriga EU samt Norge och USA - är bilden entydig. Svensk sjukvård visar goda resultat. Det gäller såväl tillgång till vård som kvalitet, resultat och effekter. Särskilt de medicinska resultaten är framstående med lägst spädbarnsdödlighet, som Hans Hoff också nämnde, hög överlevnad efter hjärt-kärlsjukdom och låg dödlighet i cancer. Dessutom nås de goda resultaten med endast genomsnittliga kostnader, vilket betyder att den samlade effektiviteten i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet är god jämförd med andra länder. Den svenska modellen håller.
Jag kan rekommendera Else-Marie Lindgren att läsa rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting om hon inte litar på den kommunala skrivelsen. I rapporten hänvisar man till flera internationella rapporter där den svenska sjukvården genomgående rankas som en av de tre bästa. I två undersökningar kommer vi på andra plats. I en undersökning kommer vi på första plats.
Sedan är det så att inget lands sjukvårdssystem presterar bäst i alla avseenden. Att Sverige sammanvägt placerar sig högt i olika mätningar betyder inte att den svenska vården inte kan eller behöver förbättras. Exempelvis behöver vi förbättra tillgängligheten till primärvården samt rehabilitering inom psykiatri och missbrukarvård. Detta framgår också av den kommunala skrivelsen. Därför har landstingen tillförts extra resurser till psykiatrin samt för att kunna förkorta väntetiderna till planerad vård.
Centern och Kristdemokraterna har en reservation om finansieringsprincipen och kommunalt självstyre. När finansutskottet i april i år yttrade sig över förslaget om fri etableringsrätt för förskolor konstaterade utskottet att de kostnader som skulle tillkomma för kommunerna var av sådan art att de borde ersättas av staten i enlighet med finansieringsprincipen.
Enligt Finansdepartementet innebär en skyldighet att lämna tillstånd för och bidrag till enskilda förskolor en begränsning av utrymmet för den kommunala självstyrelsen, vilket också framgick vid utskottets interna utfrågning. Vid detta tillfälle ansåg både Kristdemokraterna och Centerpartiet att förslaget varken föranledde behov av ersättning enligt finansieringsprincipen eller påverkade den kommunala självstyrelsen.
Herr talman! Jag deltog i utbildningsutskottets debatt i kammaren den 5 maj när bland annat frågan om fri etableringsrätt för enskilda förskolor debatterades. Jag konstaterade då att partierna i högeralliansen inte har någon som helst trovärdighet om de återkommer med frågan om kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen eftersom de så tydligt har visat att de inte tar dessa principer på allvar. De prisar principerna i ord, men när det verkligen gäller är de inte så noga med att tillämpa dem. Det krävs dock mer än vackra ord för att värna den kommunala självstyrelsen.
Det blir mitt svar på denna reservation eftersom Kristdemokraterna och Centerpartiet så sent som för en månad sedan var med och drev igenom fri etableringsrätt för enskilda förskolor, i strid mot både finansieringsprincipen och den kommunala självstyrelsen.
Slutligen vill jag kommentera reservationen om kommunalekonomisk utjämning, som de fyra borgerliga partierna skrivit ihop sig om. Det är en reservation med många inneboende spänningar, men reservanterna gör vad de kan för att dölja detta faktum. Trots att reservationen formellt yrkar bifall till en centermotion får man nog se den som en gravskrift över Centerpartiets tidigare engagemang för effektiv och rättvis skatteutjämning. När Centern ska driva kommunal skatteutjämning, i förbund med Moderaterna och Folkpartiet, blir det nog svårt att förverkliga Centerpartiets tidigare politiska grundtankar.
Jag ber att få yrka bifall till finansutskottets förslag och avslag på reservationerna.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka Tomas Högström, som nu lämnar riksdagen, för våra debatter genom åren. Ibland har tonen varit allvarlig men ofta ändå med glimten i ögat. Tack för debatterna och debattklimatet, Tomas!