Herr talman! I förmögenhetsbeskattningen finns,
precis som Carl Erik Hedlund här utvecklat, den sista
kvarlevan i vårt skattesystem av den föråldrade syn på
kvinnor som förr genomsyrade hela samhället, nämli-
gen sambeskattning. Det principiella argumentet för
att avskaffa den föråldrade sambeskattningen är väl
känt. Var och en bör betraktas som en individ, vilket
också innebär att man betraktas som ett eget skatte-
subjekt. Efter långt opinionsarbete från Folkpartiets
sida avskaffades sambeskattningen av inkomster
1970. Ännu efter alla dessa år sambeskattas dock
förmögenhet. Utöver de principiella skälen för av-
skaffande av sambeskattning finns det bärande argu-
ment av praktisk natur. Skattemyndigheter måste hålla
reda på vem som bor med vem och i vilken konstella-
tion: särbo, sambo, gift, registrerat partnerskap, barn,
styvbarn, särkullsbarn, delad vårdnad m.m. Eftersom
man inte i förväg vet vilka som kommer upp i till-
räcklig förmögenhet för beskattning måste hela be-
folkningens "sambeskattningspotential" kontrolleras.
Riksskatteverket vill därför avskaffa sambeskattning-
en. Det är konstigt att regeringen, som annars brukar
göra som Riksskatteverket vill, inte vill det i det här
fallet. Man hade kunnat tro att "världens mest jäm-
ställda regering" skulle passa på tillfället att avskaffa
sambeskattningen, men så långt sträcker sig tydligen
inte viljan att se oss medborgare som individer.
Även Lagrådet är kritiskt och framhåller att det
sett från grundläggande systematisk synpunkt är otill-
fredsställande att - när nu inriktningen är att stifta en
helt ny lag av modernt snitt - ta över regler om sam-
beskattningen från 1947 års lag som i detta hänseende
byggde på samlevnadsförhållanden som var väsentligt
mindre varierande till formerna än i dagens samhälle.
Fritt översatt tycker alltså Lagrådet att regeringen är
mossig! Nu har även Socialdemokraterna och Centern
i utskottet visat prov på denna mossighet. Emot alla
andra partier vidhåller man en gammal förlegad syn
på äktenskapet. Vi har fått brev och e-mail som bely-
ser problematiken. Kanske kan Karl Hagström svara
på någon av frågorna.
En kvinna skriver t.ex.: Varför skall jag, som för-
de med mig ungefär lika mycket till boet som min
man och som förvärsvarbetat under hela vår tid till-
sammans, behöva betala 15 000 kr mer i förmögen-
hetsskatt jämfört med våra ogifta barnlösa sambo-
grannar bara därför att vi skaffat oss barn och alltså
fått större försörjningsbörda och därmed sämre be-
talningsförmåga? Vilka juridiska resonemang ligger
bakom detta? I praktiken är orättvisan än större efter-
som vi är fyra i vårt hushåll som skall dela på fribe-
loppet för en person. Svara på det, Karl Hagström!
Vi har också fått ett brev från en man som skriver:
Hösten 1986 träffade jag min nuvarande fru, och
vi blev snart sammanboende. Min fru var länge del-
ägare i föräldrarnas lantbruk. Själv hade jag också
sparade pengar. Väl medvetna om förmögenhetsskat-
tereglerna avstod vi i det längsta från att gifta oss.
Våren 1990 föddes vårt första gemensamma barn, och
straffet för att vi hade skaffat barn kom snart. Utöver
tidigare skatt tillkom kostnaden av ett förlorat grun-
davdrag. Våren 1990 gifte vi oss. Sommaren 1993
avled mamman till min särkullsdotter. Dottern ärvde
sin mamma och flyttade hem till mig och min familj.
Effekten av hennes flytt är ännu ett förlorat grundav-
drag. Min fru, som inte har några ekonomiska band
till min dotter, fick en väsentligt höjd förmögenhets-
skatt. Min dotters morsarv tärs snabbt av att hon bor
hos oss. Men även jag sambeskattas när det gäller
pengar som jag inte råder över, skriver mannen. Den
som råder över dessa pengar är överförmyndaren.
Vi har fått jättemånga brev och e-brev av den här
typen. Detta är en fråga som verkligen upprör männi-
skor. Det vore intressant om Karl Hagström kunde
utveckla problematiken litet grand.
Vi från Folkpartiet anser också att förmögenhets-
värderingen av A-aktier bör återgå till 75 % av det
noterade värdet. Vi anser att höjningen av förmögen-
hetsvärderingen till 100 % försvagar motiven till
privat risksparande, vilket är mycket olyckligt. Ett
stort privat sparande, såväl risksparande i aktier -
som är en förutsättning för en fungerande privat risk-
kapitalmarknad - som det enskilda, långsiktiga trygg-
hetssparandet är positivt för den enskilde individen
och för samhället. Till detta kommer att det i aktie-
kursen ligger en latent skatteskuld, vilket Carl Erik
Hedlund här betonade. Denna skatteskuld avser rea-
vinsten vid en framtida försäljning av aktierna.
I Dagens Industri av i dag uttalar sig börschefen.
Han säger att det är kö till skattefria listor. Alltfler
företag vill fly från börsens A-lista till OTC- eller O-
listan. Orsaken är den nya förmögenhetsskatten som
riksdagen skall besluta om i dag, torsdag. Det är djupt
olyckligt och inte bra för Sverige, säger börschefen.
Vi var på ett skatteseminarium i morse, och där
betonades det att fiskala skatter inte skulle ändra
beteendet hos människor. Det är mycket i denna för-
mögenhetsbeskattning som förändrar beteendet hos
människor.
I den nya lagen föreslås ingen ändring av reglerna
om skatt på arbetande kapital. Även i fortsättningen
skall det alltså inte vara någon förmögenhetsskatt på
aktier som utgör s.k. arbetande kapital. Ett undantag
är börsens A-lista. Regeringen anser nämligen att
aktier i de stora börsnoterade företagen "närmast
uteslutande" har karaktär av placeringstillgångar.
Därför skall förmögenhetsskatt tas ut med 100 % av
marknadsvärdet för en sådan ägare som Stefan Pers-
son, Hennes & Mauritz-chefen. Det har skrivits väl-
digt mycket om den s.k. pomperipossaeffekt som han
har drabbats av, medan andra företagsledare däremot
slipper undan. Det är nämligen bara familjebolagsak-
tier som börsnoterats före 1992 som skall förmögen-
hetsbeskattas till 100 %. Det ger upphov till stora
orättvisor och konkurrenssnedvridningar att endast
börsnotering som skett efter utgången av 1991 medför
att huvuddelägarens aktier undantas vid förmögen-
hetsbeskattningen. Detta är en diskriminering som
måste undanröjas.
Vi från Folkpartiet har också reserverat oss mot
denna årsgräns. Vi har också reserverat oss mot vär-
deringen av A-aktier. Men för att spara kammarens tid
yrkar jag här bara bifall till reservation nr 8 som gäl-
ler sambeskattningen. Det är en stor skam att social-
demokrater och centerpartister i utskottet inte har
kunnat ställa sig bakom det yrkande som alla övriga
partier från höger till vänster har framställt. Det är
blocket av centerpartister och socialdemokrater som
har varit emot detta.