Fru talman! Visst har näringsministern en poäng
när han säger att saker och ting kostar pengar. Det är
inget som är gratis här i världen. Men som situationen
ser ut vid Höga kusten och varför området drabbades
så oskäligt har delvis att göra med underlåtenhet från
nätföretagen att inte röja osv.
När man studerar det hela på närmare håll - jag
har själv varit där och tittat - visar det sig att proble-
met hade gått att lösa. Dessa företag hade kunnat få
tillbaka sin ström mycket snabbare om det hade fun-
nits ett intresse från nätföretaget.
Det finns alltså skäl att studera detta närmare för
att se efter vad som kan göras. I Norrland, i glesbyg-
den, finns det inte så enormt stora företag, men före-
tagen vid Höga kusten kan ändå ha uppemot 50 an-
ställda. Problemet för företagen går kanske att lösa på
ett annat sätt. Det handlar inte huvudsakligen om
luftledningar, utan det är andra saker. Man kan kanske
förhandla mellan företagen och nätföretaget om hur
detta skall lösas. Vi måste nog börja tänka i de banor-
na. Jag inser också att den eskilde abonnenten kanske
inte kan vara med och betala. Däremot måste man se
till att det sker någonting.
En liten affär i området kastade bort djupfryst mat
för mellan 75 000 och 100 000 kr. Jag vet inte hur
hög självrisken var, men den kan ju ha varit ganska
hög. Dessutom känns det litet deprimerande att kasta
bort mat.
Ett företag tappade 1 200 produktionstimmar. Det
sysslar med kablage och plast. Denna plast fastnade i
verktygen som måste göras rena. Sedan gick ström-
men igen. Så fick man omprogrammera maskinerna.
Det är alltså en mängd saker som har drabbat de här
människorna ganska oskäligt.
En bagare fick varje dag ringa till sina kunder och
säga att han inte kunde leverera dagen efter. Hur det
skulle bli senare kunde han inte säga. Då är det lätt att
en sådan liten företagare får stå åt sidan, därför att
andra större företag tar hans marknad.
Vill vi ha några företag i de glesare trakterna där
man har elförsörjning med luftledningar måste vi
försöka att fila på det hela ytterligare för att försöka
att hitta modeller som gör att vi kan flytta fram posi-
tionerna litet utan att för den skull kräva orimligheter
av närföretagen eller orimliga höga kostnader av
konsumenterna. Jag tror att det skulle gå, men då får
man köra det hela ett varv till. Och det är den fråga
som jag har funderat över.
Jag ställde frågan till en av företagarna i dag efter
att jag hade fått interpellationssvaret: Är det så att ni
känner att ni har en bättre ställning än den enskilde
konsumenten? Då svarade hon: Nej, så är det inte,
eftersom vi har leveransskyldighet till bilindustrin
varje dag. Vi har en sårbar process. Vi har en jätte-
hård konkurrens för att klara marknader som inte
ligger i närheten där vi har vårt företag. Vi har ansvar
för våra anställda, och det kostar rätt mycket pengar.
Detta klarade man inte av, eftersom man inte fick
några besked, vare sig den ena eller den andra dagen.
Det måste man väga in i resonemanget.