Herr talman! I dag ska vi debattera utbildningsutskottets betänkande om gymnasieskolan. Socialdemokraterna står naturligtvis bakom alla sina reservationer, men för att vinna tid vill jag yrka bifall till reservationerna nr 1 och 3.
Trots denna ohemult kalla vår blir det ändå till sist sommar. Sjungandes om den ljusnande framtid som ska bli deras kommer nybakade studenter att ta klivet från skoltrappan ut till det väntande vuxenlivet. Oavsett om de har tänkt plugga eller börja jobba ska de kunna lita på att deras gymnasieutbildning rustar dem för framtiden så att de kan leva ett rikt liv och hantera de utmaningar som framtiden bär med sig.
När årets studentkull föddes 1994 startade den första kommersiella internetleverantören i Sverige. Då blev det för första gången möjligt för allmänheten, organisationer och företag att enkelt koppla upp sig och ha en hemsida. Webben, www, var ny i Sverige, och det var få som förstod vilka djupt omvälvande förändringar samhället genomgick både här hemma och ute i världen.
Att kunna hantera snabba samhällsförändringar blir allt viktigare för varje ny generation som börjar skolan. Det handlar om att bli en kompetent medborgare som råder över sitt eget liv, kan fatta beslut och göra viktiga val. I arbetslivet är det en absolut nödvändighet.
För att komma dit, till gymnasieskolans trappa och få sjunga studentsången, måste varje elev få med sig goda kunskaper och lust att lära redan från grundskolan. Den svenska skolan har i uppdrag att ge alla barn den undervisning som behövs för att de ska nå målen oavsett vilka förutsättningar de har med sig hemifrån. Men under alliansregeringens sex år har utvecklingen gått åt fel håll.
Resultaten i grundskolan har sjunkit rejält, och Skolverket varnar för att skolan inte klarar likvärdigheten. Återigen är det föräldrarnas utbildningsbakgrund som avgör om barnen klarar sin utbildning eller inte. Den gamla klasskolan är tillbaka. Företrädare för landets anrika akademiska institutioner uttrycker stor oro för kunskapsläget i framtiden. Internationella forskare tar sig för pannan och undrar vad som hänt.
I det svenska skolkaoset är det alltför många elever som inte får en god förberedelse för gymnasiet. Varje år går ungefär 12 000 elever ut grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet. Elever som är dåligt rustade från grundskolan får förstås svårare att klara gymnasiet. Avhoppen är många. Var tionde elev hoppar av, och en av fyra når inte godkända slutbetyg inom fyra år. I dag är det ungefär 8 procent av 18-24-åringarna som inte avslutat gymnasiestudier och som inte studerar för att göra det. Det är uppseendeväckande att regeringens mål tillåter en ökning till 10 procent. Regeringen har alltså inte några som helst ambitioner att förbättra situationen. Återigen sänker man förväntningarna och kraven.
Vi socialdemokrater vill inte liknöjt acceptera att var tionde ung människa ska gå ut i vuxenlivet utan grundläggande utbildning. Vårt mål är att alla ska ha en fullvärdig gymnasieexamen före 25 års ålder. Som ett mål på vägen vill vi till 2020 minska andelen unga mellan 18 och 24 år som inte har en gymnasieexamen eller studerar för att få det till ca 5 procent. Vi vet att det går att förbättra resultaten genom strukturerat arbete med höga förväntningar och krav.
På Angereds gymnasium i Göteborg, där jag kommer ifrån, har antalet avhopp minskat kraftigt tack vare ett målmedvetet arbete med specialpedagogisk bas, vuxenguider och nära relationer mellan lärarlaget och eleven. Här finns en studiehall med specialpedagogisk kompetens där läxläsningshjälp ges till alla elever. Fler och fler elever klarar av att möta lärarnas höga förväntningar. Numera ligger därför Angeredsgymnasiet 40 procent under riksgenomsnittet när det gäller andelen avhoppade elever.
Herr talman! Utbildning ska vara ett investeringsområde. Därför håller det inte att skära ned på anslagen till gymnasieskolan som regeringen gör. 675 miljoner har regeringen skurit ned under 2012, och man planerar dessutom att skära ned med 1 360 miljoner under 2014. Bara en bråkdel är effektiviseringar, och resten är nedskärningar. Dessutom görs detta i en period när skolan är ordentligt upptagen med att genomföra förändringarna inom den nya gymnasieskolan. De sammantagna effekterna för eleverna är helt enkelt att deras utbildning försämras.
Däremot satsar regeringen närmare 30 miljoner i skattesänkningar till familjer som har råd att betala privatundervisning i hemmet med läx-RUT. Det är en tydlig signal. Den moderatledda regeringen bryr sig allt mindre om skolans likvärdighetsuppdrag. Den sänker kraven och målsättningarna, och den drar sig inte för att ge privilegier till den som redan har det bra.
Herr talman! Den svenska skolan ska vara kompensatorisk, den ska ta vara på ny forskning och den ska stimulera excellens och kreativitet. För de elever som snabbt tillägnar sig kunskap ska undervisningen innebära en utmaning, och det ska gå lättare att lära mer och gå vidare.
Vi vill inrätta ett forskningsinstitut för lärande som ska arbeta med skolutveckling samt systematisera och sprida goda forskningsresultat. Det finns ingen poäng med att skolor på flera olika ställen upprepar varandras misslyckanden.
Digital kompetens och informations- och mediekunnighet behöver utvecklas. Kravet på att behärska digitala verktyg är på god väg att bli en självklarhet för alla, både i arbetslivet och för att man kritiskt ska kunna reflektera över digitala mediers informationsinnehåll. Det är oroande att Sverige har halkat efter när det gäller utvecklingen av det digitala lärandet och att det finns stora skillnader i tillgången till it i skolan. Därför behöver Sverige en nationell it-strategi för skolan.
Ett sätt att stimulera kreativitet och lärande är att satsa på estetiska ämnen. Den som ägnar sig åt estetiska ämnen får lättare att lära också på andra områden. Därför ska estetiska ämnen vara gymnasieövergripande.
Herr talman! Sverige har en stark och högteknologisk tillverkningsindustri som utgör en viktig tillväxtmotor. Men regeringens omgörning av gymnasieskolan riskerar att göra det ännu svårare för näringslivet att hitta den kompetens som man behöver. Ett problem är att yrkesprogrammen inte längre automatiskt ger behörighet till högskolestudier. Efter den förändringen rasade ansökningarna till yrkesprogrammen med 18 procent på två år.
Skolverket och en rad organisationer pekar ut behörighetsförändringen som skäl till att allt färre söker till yrkesprogrammen. Vid utbildningsutskottets hearing om gymnasieskolan i februari menade Svenskt Näringsliv att högskolebehörigheten behövs på alla yrkesprogram. SCB har visat att 25 procent av de elever som i dag går på högskoleförberedande program aktivt har valt bort yrkesprogrammen eftersom de inte ger högskolebehörighet. OECD rekommenderar i en rapport från 2007 att yrkesprogrammen ska leda till högskolebehörighet för att säkra en högkvalitativ utbildning utan återvändsgränder, som de uttrycker det.
Herr talman! Det är en öronbedövande kör av röster som varnar för effekterna av att ha gymnasieutbildningar som inte ger högskolebehörighet, men regeringen lyssnar helt enkelt inte på det örat.
För att ytterligare sänka kraven och förväntningarna har regeringen också föreslagit ettåriga gymnasieutbildningar. Men svenska företag och andra arbetsgivare är mycket tydliga med att de inte efterfrågar 16-17-åringar utan tillräcklig utbildning. SCB:s arbetskraftsprognos visar att det kommer att finnas ett stort behov av yrkesutbildade på gymnasienivå i framtiden. Med ettåriga gymnasieutbildningar och avskaffad allmän högskolebehörighet riskerar denna brist att bli än större.
Vi socialdemokrater accepterar inte att man först sviker eleverna i grundskolan genom att inte ge dem tillräckligt stöd och sedan som enda åtgärd sänker förväntningarna och kraven genom en ettårig yrkesutbildning som inte duger på arbetsmarknaden. Vi vill i stället satsa på yrkesprogrammen och utveckla dem till yrkescollege där teoretiska delar varvas med praktik i ett tätare samarbete med näringslivet för att bättre motsvara de behov som finns.
Herr talman! I länder som liknar vårt minskar nu ungdomsarbetslösheten, men i Sverige har framför allt långtidsarbetslösheten bland unga parkerat på oroväckande höga nivåer. Hårdast drabbade är de ungdomar som saknar fullgjord gymnasieutbildning. Det är ingen tillfällighet att 70 procent av de 18-24-åringar som finns på socialkontoren har hoppat av eller aldrig börjat på gymnasieskolan. De får sämre möjligheter att etablera sig i vuxenvärlden och få en bostad. De får sämre ekonomi, sämre hälsa och sämre resurser att hantera livet.
Det är uppenbart att nio års grundskola inte längre är tillräckligt som grundutbildning för resten av livet. Inte heller duger det för den svenska arbetsmarknaden. Därför vill vi socialdemokrater ha en obligatorisk gymnasieskola upp till 18 år. Det är ett ambitiöst men realistiskt steg. Så tycker också en majoritet av svenska folket, enligt en opinionsundersökning som undersökningsföretaget Yougov har genomfört.
Herr talman! Den svenska skolan ska rusta eleverna för att möta framtiden under många år framöver. Vi socialdemokrater vill att skolan ska möta eleven med höga förväntningar och höga krav, och vi backar upp med investeringar i lärare och elever. Vi vill ha en likvärdig skola som stimulerar kreativitet och som ger ungdomar möjlighet att hitta ett yrke att utvecklas inom. Vägen dit går inte genom sänkta förväntningar och sänkta krav.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mattias Jonsson (S).