Herr talman! Ett viktigt och ständigt debatterat område i utbildningspolitiken är gymnasieskolan. Få skolformer diskuteras så mycket och har utretts så många gånger som svensk gymnasieskola. En orsak är förstås de stora kvalitetsutmaningarna men också hur viktigt det är för ungas framtid att ha en utbildning med sig oavsett framtidsplaner.
Folkpartiet och regeringen lägger nu om hela gymnasiepolitiken. Uppdraget från regeringen till utredarna var väldigt tydligt: en ny gymnasieskola där utbildningen ska vara av hög kvalitet och bygga vidare på grundskolans kunskaper, den ska inte vara en förlängning av grundskolan - för att använda Anita Ferms ord - och den ska ge elever möjlighet att välja utbildning efter fallenhet och intresse.
De elever som började höstterminen 2011 är de första med den nya programstrukturen. Nästa sommar tar den första elevkullen studenten i nya gymnasiet. Läser man oppositionens motioner kan man knappast påstå att det är en framtidsinriktad politik som utvecklar gymnasiet. Frågan är då: Varför vi gör allt detta inom svensk gymnasieskola?
Vi har sett avhopp, brister i kvalitet, dålig genomströmning, ett IV-program som blev det största, dålig arbetslivskoppling och stora kostnader i efterhand på vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitiska insatser för att lappa och laga efter gymnasieskolans haveri - för att inte tala om alla utredningar. Allt detta indikerar tydligt att systemet inte var tillfredsställande.
Herr talman! Att efter knappt fyra terminer återgå till en gymnasiepolitik där tre av tio elever aldrig fick ett slutbetyg är något vi inte tänker medverka till. Av samtliga elever som började sina studier som nybörjare hösten 2008 och lämnade gymnasieskolan våren 2011 hade 69 procent ett slutbetyg. Bland dem som läste de studieförberedande programmen var det 75 procent som uppnådde slutbetyg, trots att målet var högskoleförberedande, och bland dem som läste på yrkesprogrammen, där målet i den gamla gymnasieskolan var arbetslivet, var det bara 61 procent som uppnådde målet om allmän högskolebehörighet.
Fyra av tio yrkeselever lämnade gymnasiet utan slutbetyg. Orsakerna är flera. Men en sak är klar: att åter teoretisera gymnasiets yrkesprogram är att återigen svika dessa elever.
Helt klart finns det flera principiella skillnader i gymnasiepolitiken mellan Alliansen, Folkpartiet och inte minst Socialdemokraterna som jag härmed vill lyfta fram. Vi menar att det måste finnas tydliga utbildningsvägar som skiljer sig beroende på intresse, motivation och arbetsmarknadsutsikter. Medan vi försöker skapa tydliga program har Socialdemokraterna gjort allt för att skapa en grå massa av allt. Senast den förra S-regeringen beställde en gymnasieutredning, som lämnades 2003, var det mest centrala att ytterligare minska skillnaderna mellan studieförberedande och yrkesförberedande utbildningar.
Miljöpartiets ledamot har tyvärr lämnat kammaren. Han frågar: Varför ska man straffa elever som tidigt väljer yrkesprogram? Vi tycker att alla elever ska få en chans att inte bara antas till ett program, utan man ska också få en rimlig chans att slutföra ett program med en fullständig gymnasieexamen. När så många elever inte lyckas är det en signal att det gamla upplägget inte var bra.
Det viktigaste för mig är att eleverna får ett slutbetyg, inte att de tvingas läsa in en högskolebehörighet. Med er gamla gymnasieskola så var det 40 procent av yrkeseleverna som aldrig fick ett slutbetyg. Glöm inte att detta är en förutsättning för att ta nästa steg, till exempel till yrkeshögskolan.
Högskoleförberedande är den stora lösningen, ropar de rödgröna i betänkandet. I flera år har studier och statistik från Statistiska centralbyrån visat att övergången från naturvetenskapsprogrammet till högskolan är över 80 procent, på samhällsvetenskapliga programmet är den mellan 60 och 65 procent, medan siffran på bygg- och fordonsprogrammen är 10 till 20 procent. För tio år sedan var den 1-3 procent. Erfarenheten från kommunerna är att majoriteten yrkeselever erbjuds jobb direkt efter studierna, men väldigt många har inte slutbetyg, gymnasieexamen, med sig. Som Cecilia Dalman Eek sade står de på trappan och sjunger Studentsången och viftar med mössan, men de har inget slutbetyg. Även detta måste vara möjligt för dem.
Låt mig nämna några övriga delar i betänkandet. Vi har skärpt intagningskraven från tre till åtta ämnen på yrkesprogram och från tre till tolv ämnen på studieförberedande program. Jag blir lika förvånad varje gång S och V återigen väcker en motion där man vill sänka kraven från grundskolan så att det bara ska krävas fem ämnen samt svenska, engelska och matematik för att antas till det studieförberedande programmet. Varför vill ni göra det?
Socialdemokraterna och Vänstern motionerar om att alla program ska vara treåriga. Alla nationella program är ju redan treåriga! Vet Cecilia Dalman Eek att ungefär 7 000 ungdomar hoppar av gymnasiet varje år? Nu har ni haft ett år på er att föreslå konkreta åtgärder för just denna målgrupp, som inte är behörig till de nationella programmen. Men tolkar jag oppositionens förslag rätt vill man tvinga dem som går yrkesintroduktion att gå ett treårigt program. Är det så ni menar?
För de berörda eleverna vore det en katastrof att ställa ett sådant krav. Dessa elever har hamnat på yrkesintroduktion just på grund av att de inte är behöriga till nationellt program eller har så pass stora svårigheter att de över huvud taget aldrig kommer att antas till ett nationellt program. Vår lösning är att erbjuda dem en yrkesintroduktion. Den kan vara på ett år, två år, tre år eller sex månader. De får med sig ett kursbevis och ett truckkort eller vad det nu kan vara och lämnar gymnasiesystemet med något slags officiellt dokument som kan stärka deras chanser på arbetsmarknaden. På denna punkt önskar jag ett svar, och ni är skyldiga att ge ett svar, för nu har ni haft ett års betänketid sedan vi senast debatterade detta.
Herr talman! Yrkesprogrammen och lärlingsutbildningarna är mycket viktiga reformer. Den arbetsplatsförlagda delen har tagits upp här. Det finns stora brister i kvaliteten. Det håller hela utskottet med om, och vi skickar en viktig signal till regeringen om att återkomma med tydliga uppdrag till Skolverket, så att både Skolverket och branschen, företaget, tar ett mycket större ansvar för handledning och kvalitet, så att det blir en arbetsplatsförlagd praktik och inte bara en skolförlagd sådan, som det är på vissa håll i dag.
Avslutningsvis vill jag ta upp antimobbningsarbetet. Det finns inget som är så viktigt för att skapa en trygg skola, både i förskolan, grundskolan och gymnasiet, och det finns stora problem med mobbning. Därför är det viktigt att ta fram förslag. Den 1 juli 2010 skärptes skollagen, där de vuxna på skolan får tydligare ansvar för att anmäla mobbning.
Regeringen gick ut före jul och aviserade en så kallad lex Sara-lagstiftning för just antimobbningsarbetet. Vi har kritik mot Sverigedemokraterna just för att man frångår arbetsordningen i utskottet och inte i tid och tydligt har talat om var man står utan i stället överraskar i kammaren, trots att man är medveten om att vår regering är på gång med att arbeta fram ett sådant dokument.
(Applåder)