Herr talman! Det är kanske inte så konstigt, Sven
Bergström, att det är flera partier som inte går upp i
den här debatten. Den är nämligen inte speciellt kon-
troversiell. I de jordbruksdebatter som Ingvar Eriks-
son och jag brukar delta i, och som Sven Bergström
är välkommen att vara med i någon gång, diskuteras
ofta de här problemen, och alla partier är helt över-
ens. Regeringen har fullt stöd, såvitt jag kan bedöma,
både i debatter här och i EU-nämnden, för den linje
man driver. Jag håller därför inte alls med om att det
här skulle vara en kontroversiell fråga, snarare tvärt-
om. Det är bra att det finns en stor och stark enighet
bland alla partier för de här frågorna. Jag vet inte om
det är riktigt relevant, kanske, att ta upp det här som
en kontroversiell fråga.
Naturligtvis oroar vi oss i Miljöpartiet för lobby-
organisationer, både på EU-nivå och på nationell
nivå. Starka organisationer på jordbrukssidan finns
även här. För några år sedan gick LRF ut med en
annons om att man hade raka rör in till regeringen.
Det kändes väldigt obehagligt att som politiker höra
det. Jag hoppas att det mer var för medlemmarna än
det riktigt hade med verkligheten att göra.
Det finns en hel del som man kanske kan lägga till
i den här debatten. Från Miljöpartiets sida är vi lite
kritiska till medlemskapet i EU just därför att det lite
grann sätter de här frågorna i fokus. Det är svårare att
föra en nationell politik i och med EU, vilket vi kan
konstatera.
En fråga som jag skulle vilja ta upp handlar om
EU och de amerikanska hormonerna. EU har haft all
tid i världen på sig att plocka fram vetenskapliga
belägg för att hormoner i kött skulle kunna ha medi-
cinska effekter. Tyvärr har man varit mycket sent ute
med det som kommit. Det har egentligen kommit när
tidsfristen har gått ut. Man har fått kritik för att det
inte har varit vetenskapligt. När det gäller de bevis
man har kommit med har man inte redovisat på vilket
universitet de har tagits fram och av vilka forskare.
Man har inte redovisat hur undersökningar har gjorts.
Många forskare menar att det här egentligen inte är så
pass vetenskapligt gjort att det är tunga argument.
Är det så? Delar jordbruksministern uppfattningen
att EU kanske skulle ha agerat på ett annat sätt och att
det finns vissa brister i de bevis som man har lagt
fram till WTO när det gäller hormoner?
I går fick vi veta att BT-majs, denna majs som har
en gen från bacillus thuringiensis som gör att man tar
död på majsmotten, har effekt på andra insekter. Jag
sitter i Genteknikkommittén. Vi var i Skåne för några
veckor sedan och fick reda på att den här genen bara
skulle ta död på det som kallas för lepidoptera, dvs.
den typen av insekter som majsmotten tillhör. Nu har
man alltså visat att pollenkornen uppenbarligen inne-
hållet gifter som även tar död på andra insekter, t.ex.
monarkfjärilen. Jag skulle vilja veta om ministern
välkomnar det beslut som kommissionen har tagit om
att förbjuda BT-majs.
Jag skulle också vilja veta om Sverige kommer att
agera för att även den genmat som innehåller sojale-
citin skall märkas. Det är ett krav som vi från Miljö-
partiet länge har framfört. Vi anser att den här nya
typen av mat, med gener från annat håll än från de
växter som ingår, måste konsumenten få välja om
man vill ha eller inte. Skall man kunna välja måste
man också kunna välja bort sådana produkter som
t.ex. innehåller sojalecitin. Är det här en svensk linje?
Driver Sverige detta?