Fru talman! Avslutningsvis konstaterar jag att våra
uppfattningar om framsteg radikalt skiljer sig. Jag
anser att de s.k. framsteg som gjorts inte är framsteg.
Man har putsat litet grand på ytan för att därmed
slippa ta beslut om importförbud för skinn. Man har
helt enkelt lagt sig för de stora länderna USA, Kanada
och Ryssland.
De förändringar som gjorts när det gäller de här
fångstredskapen är av så marginell betydelse att de på
intet sätt gör att fällor av den nya typen skulle vara
mindre plågsamma och skapa mindre ångest än de
gamla. Jag menar att det hade varit mycket mera rak-
ryggat av Europa, även av Sverige, att hävda att för
att acceptera fällor av något slag skall det vara radi-
kalt andra förhållanden. Först därefter tycker jag att
man skulle ha satt sitt importförbud i kraft. Jag anser
att Sverige i EU fortsatt skall driva linjen att föränd-
ringarna av de här fällorna är alldeles för små för att
man över huvud taget skall kunna tala om att djurens
lidande minskar. Därför bör Sverige driva frågan om
att EU skall införa nämnda importförbud för skinn.
Därmed kan vi naturligtvis inte garantera att fäll-
fångsten inte fortsätter i länderna i fråga men från
Sveriges och EU:s sida kan det klart uttalas att vi inte
vill befatta oss med skinn från djur som dödats efter
att först ha hamnat i en bensax. Det vore ett bra sätt
för EU att klart visa var man står. Jag skulle önska att
jordbruksministern klart deklarerade att det här inte är
en acceptabel förändring för svenskt vidkommande,
att vi anser att detta inte på något sätt gör att det blir
mindre plågsamt för djuren och att detta därför inte är
acceptabelt.
De förändringar som man har fått till stånd är trots
allt marginella. Det kan röra sig om en liten gummilist
på fällan eller om ett visst avstånd som gör att djurets
ben inte bryts direkt. Nej, det är en skam för den
svenska regeringen att man viker sig på det här sättet!