Fru talman! Det förvånar mig att Annika Åhnberg
inte riktigt känner till vad som har beslutats. Det be-
slut som har fattats är ju att de djur som fångas i vat-
ten inte omfattas av beslutet. I Kanada sker 95 % av
alla fångster i vatten; de berörs alltså inte av förbudet.
I USA är det inte så att USA:s regering kan bestämma
vad delstaterna skall göra, utan delstaterna avgör
själva om avtalet i fråga skall följas eller inte. Jag har
ett brev från en ambassadör som mycket klart uttryck-
er att delstaterna själva bestämmer. Det här avtalet
borde alltså definitivt inte godkännas av Sverige.
Sverige borde i stället absolut strikt driva i EU att vi
inte kan godta detta. EU bör sätta i verket importför-
budet för skinn från de djur som man har sagt.
När det gäller detta med ursprungsbefolkningen
kan jag säga att det är väl bara där som man har
kommit någonstans. Där har man tittat på en del av de
traditionella fångstmetoderna och stramat upp det
hela.
Den typ av fälla som i dag används och som har
tänder som nyper ihop är fullkomligt oacceptabel, och
de nya moderna fällor som kommer menar jag kom-
mer att orsaka precis lika mycket lidande. Sverige och
EU har på den här punkten platt lagt sig; detta för att
se till att handeln inte störs. När då andra intressen
kommer in är det, märkligt nog, alltid de som får
tolkningsföreträde; det är alltid de intressena som går
före djurlidandet, precis som i det här fallet.
Jag anser att Sveriges linje fortsatt skall vara
mycket tuff, och jag är mycket orolig för att Annika
Åhnberg på något vis skall försöka försvara förslaget
till beslut i stället för att verkligen strikt tala om att
det här är något som vi från svensk sida, precis som
miljöministern för några år sedan sade, inte kan ac-
ceptera. Sverige kan inte driva den här linjen. Om
Sverige driver linjen att detta är ett acceptabelt beslut
naggas, menar jag, vårt goda anseende rejält i kanten
just när det gäller djurskyddsfrågor.
Vidare är det så att man reglerar fångsten av vissa
djurarter. För andra djurarter regleras alltså inte fäl-
lorna. Därmed kan de gamla fällorna användas. Men
djuren vet ju inte vilken fälla de skall gå i eller inte gå
i - med tanke på avtalen. Råkar de gå där det finns en
obehaglig fälla och sätter ned foten där, säger det
pang och så sitter de fast. Jag menar att att det här
avtalet, just därför att det reglerar fångst av vissa djur
och inte generellt reglerar hur man får jaga eller
fånga, blir ganska verkningslöst.
Jag anser alltså att Sverige skall fortsätta att driva
en mycket restriktiv linje och i EU driva frågan om att
förbudet mot att ta in skinn från djur som fastnat i
fällor skall vidhållas. Jag kan inte se ett sådant här
redskap som något annat än ett kvalificerat tortyrred-
skap och som något som bör fasas ut ur mänsklighe-
tens historia. Det är ju många obehagligheter som
under historiens gång har fasats ut och jag anser att
fällor för fångst av djur är något som bör förpassas till
museer.