Herr talman! Jag tror att näringslivet självt kom-
mer att greja det här med representationen i sina bo-
lagsstyrelser. Det tycker jag att alla tecken talar för,
och ingen är gladare än jag över detta.
Sedan handlar det inte om att ha en dålig kvinno-
syn, utan det handlar om att i vårt samhälle har det
blivit normaliserat att betrakta kvinnor på ett sätt och
män på ett annat sätt. Det anses normalt att kvinnor
jobbar deltid, normalt att kvinnor stannar hemma den
största delen av föräldraledigheten och många, många
andra saker. Det är ju detta som är könsmaktsstruktu-
ren, och det är därför som det är så svårt att bryta den.
Det handlar inte om att tio procent av Sveriges be-
folkning har en dålig kvinnosyn, utan det handlar om
att vi alla är fångna i denna normaliseringsprocess
eller detta tillstånd, för det är ingen process för den
står rätt så still. Vi ska försöka att göra det till en
process genom att se till att tillståndet bryts så att det
blir normalt att kvinnor och män jobbar ungefär lika
mycket, att kvinnor och män tjänar lika mycket för
lika och likvärdigt arbete, att de tar samma ansvar för
hem och barn och så vidare. Men det är ett långsiktigt
och tålmodigt arbete, och det sker inte utan opinions-
bildning, och det sker inte utan, ibland, lagstiftning.
Det är vad den här regeringen har gjort och kommer
att fortsätta att göra.