Herr talman! Varför det framstår så i Veckans Af-
färer har kanske att göra med de priser som vice
statsministern går in för att dela ut och som utgår från
principen att det är viktigt att det sitter kvinnor i bo-
lagsstyrelser, att det är detta som är det primära och
inte det faktum att kvinnorna i övrigt i samhället ska
ha mer inflytande.
Sedan märker jag att vice statsministern är väldigt
mycket för att prata om och kritisera min tanke om
neutrala meritvärderingssystem. Nej, jag försöker inte
för ett ögonblick att bortse från det faktum att det
under lång tid har varit meritvärderingar som har styrt
och ställt på det här området. Men just därför behövs
det neutrala meritvärderingssystem och inte kvote-
ring, som ju är statsrådets, Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och i viss mån även Miljöpartiets
recept för att lösa problemen.
På samma sätt kan hela den här diskussionen ko-
kas ned till en enda fråga: Är det ansvar som Marga-
reta Winberg vill påföra arbetsgivaren, oavsett om
denne är privat eller offentlig, enbart arbetsgivarens?
Verklig, långsiktig jämställdhet i vårt samhälle
förutsätter faktiskt attitydförändringar hos de indivi-
der som har en dålig kvinnosyn, oavsett var de befin-
ner sig, om de är i beslutande ställning eller om de
inte är i beslutande ställning, samt det självförtroen-
de, Margareta Winberg, som kommer av att kvinnor
kan skapa sig en ställning grundad på egen kraft. Och
det är allas vårt ansvar, oavsett partitillhörighet och
oavsett var vi befinner oss i samhället, att föregå med
gott exempel och visa ett sunt omdöme när det gäller
hur vi behandlar varandra. Det tycker jag är den vik-
tigaste slutsats som bör dras utifrån den här interpel-
lationsdebatten.