Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter-
pellation om körkortsutbildningen i gymnasieskolan
och dess samband med nollvisionen i trafiken. Inled-
ningsvis vill jag också tacka skolminister Ingegerd
Wärnersson för uppdraget till Skolverket att utvärdera
trafikundervisningen i grundskolan. Jag tror nämligen
att den har tappat mark under det senaste årtiondet.
Det är också så att indragningar hos polisen - närpo-
lisen - gjort att samverkan med skolan har minskat,
vilket också är till men för trafikundervisningen. Om
det inte finns eldsjälar på en skola, finns alltså risken
att trafikundervisningen kommer bort. Jag vill därför
fråga Ingegerd Wärnersson vilka direktiv Skolverket
fått för denna uppföljning.
Vad gäller gymnasieskolan och förarutbildningen
svarar skolministern att det framför allt är en för-
skjutning av tidpunkten när man tar sitt körkort som
gäller. Statistiken från Trafikregistret i Örebro visar
dock på en nedgång också för 19-åringar, från 58,3 %
år 1994 till 48,6 % år 1998. Sedan går det upp med
1 % år 2000. För 20-åringar är det en stadig nedgång,
från 66,9 % år 1994 till 57,7 % år 2000.
Skolministern tar upp problemen med att endast
kurser som har en yrkesinriktad eller estetisk profil
får läggas ut på entreprenad. Ett annat problem är
upphandlingen - att kommunerna skulle påverka
utvecklingen inom det privata näringslivet. Men det-
ta, statsrådet Wärnersson, är inte den enda upphand-
ling som en skola gör. Det gäller ju läromedel, skol-
mat, skolskjutsar osv. Att kostnaden är hög kan jag
hålla med om. Min tanke är inte att hela körkortet ska
vara avgiftsfritt. Det kan gälla enbart teori, och det
kan gälla teori och vissa praktiska övningar.
Enligt Vägverket har ca 400 lärare av verket fått
behörighet att förrätta förarprov. Dessa lärare finns
vid ca 100 skolor. Under år 2000 avlades via dessa
lärare och skolor sammanlagt 6 099 körkort för bil,
lastbil eller buss. De enda uppgifter som finns gäller
körkortsutbildning knuten till fordonsprogrammet
eller naturbruksprogrammet.
Fru talman! Om riksdagen ska leva upp till målet
nollvision i trafiken måste också riksdagen peka på
vilken utbildning som är nödvändig för att nå målet.
För trafikutbildning får man inte studiemedel. Trafi-
kutbildning är dessutom momsbelagd. En ung person
måste betala mer än 50 % i skatter och avgifter för en
körlektion.
Att sedan ställa tiden för körkortstagandet mot det
faktum att alla elever inte når gymnasieskolans mål
tror jag inte på - de mest teoritrötta kämpar sig näm-
ligen igenom därför att de är starkt motiverade att
klara sitt körkort - utan snarare är det motivations-
höjande för gymnasieskolan. Det är positivt att ett
arbete pågar inom Regeringskansliet för att ta fram
underlag. Man måste nämligen väga vilken kunskap
som i dagens samhälle är viktig för eleverna. I dag
kräver ett antal arbeten körkort. Arbetslivets krav är
alltså ett argument för.
Med körkortsutbildning i gymnasieskolan skulle
man också kunna hantera jämställdhetsproblemati-
ken. Det faktum att kvinnor mer reser kollektivt och
är mer positiva till kollektivtrafiken än män måste
också belysas i utbildningen så att en helhetssyn på
trafiken tas till vara.
Ytterligare en fråga är vilket tidsperspektiv skol-
ministern har för utvecklingen av körkortsutbildning-
en i gymnasieskolan. Det finns nämligen inte specifi-
cerat i direktiven till Gymnasiekommitté 2000. Är det
tänkt att också Gymnasiekommittén ska ta upp den
här frågan?