Fru talman! Miljödepartementet har i en skrivelse
berett riksdagen tillfälle att ta del av regeringens
redovisning av arbetet med en nationell strategi för
avfallshanteringen - därför detta betänkande.
Den nationella avfallsstrategin skall ju ge en
samlad bild av regeringens politik för hantering av
avfall. Avfallsstrategin innehåller en redogörelse för
regeringens mål och policy för avfallshanteringen de
närmaste åren. Regeringen anser alltså att de kommu-
nala avfallsplanerna bör kompletteras med en natio-
nell strategi för avfallshanteringen i Sverige. Den
skall tjäna som vägledning för kommunerna i deras
arbete med sina avfallsplaner.
Man kan undra vilken målgrupp avfallsplanen
finns till för. Vår syn är att strategin borde vara läslig
och användbar även för medborgare som är intresse-
rade av avfallshanteringen och inte bara för byråkra-
ter.
I en avfallsstrategi bör det även ingå en strategi
för hur man skall förhindra att onödigt avfall uppstår.
Det är positivt med återvinning och källsortering.
Men det innebär inte att avfallets mängd minskar. Det
är väl ändå en minskning av avfallet vi vill uppnå.
Det tror jag att vi alla är överens om. Och för att
åstadkomma en minskning av mängden avfall måste
man göra insatser i produktions- och inköpsleden i
första hand. De andra åtgärderna är också positiva,
men det är i produktions- och inköpsleden man först
och främst måste göra insatser.
För både privatpersoner och verksamheter gäller
det att välja produkter som är avfallssnåla och som
dessutom inte ger upphov till avfall som är hälso-
eller miljöfarligt. För att vi skall kunna uppnå ett
resurssnålt och kretsloppsanpassat samhälle bör vissa
förutsättningar gälla. Det gäller t.ex. att producera så
lite avfall som möjligt och att köpa produkter som
orsakar så lite och så ofarligt avfall som möjligt. Det
gäller också att källsortera och lämna allt miljöfarligt
avfall till miljöriktig behandling, att källsortera för
återanvändning och återvinning och att källsortera för
att behandlingen av avfallet skall bli miljöanpassad
och resurssnål.
I skrivelsen framgick det att det på vissa avfalls-
områden är svårt att uppnå insamlingsmålen. Men
vad gör man när de nationella målen uppfylls och
materialbolagen slutar att samla in, t.ex. i glesbygder-
na, för att de redan har nått det nationella målet?
Detta är faktiskt ett problem.
Aska från värmeverk som använder skogsråvara
från områden som har smittas av cesiumnedfall är ett
växande problem. Problematiken består i om askan
skall spridas i de trakter där råvaran är uttagen eller
om den skall deponeras eller lagras på ett säkert sätt.
Frågan om hur denna aska skall hanteras måste få sin
lösning. Det kommer den troligen också att få.
Många deponier runt om i Sverige har visat sig
läcka gifter, och olika kemiska medel hittas i närom-
rådena runt deponierna. Därför är det av stor vikt att
man har en kontroll och analys av lakvatten från
deponierna.
I den nationella strategin för avfallshanteringen är
avfallsskatten, som är en stor omfördelare av av-
fallsströmmarna, nämnd på tre och en halv rad. Man
nämner att en sådan skatt kommer att föreslås. Ensi-
dig avfallsskatt leder till helt nya vägar för avfallet.
Mängden utländskt avfall i svenska förbränningsan-
läggningar kommer troligen att öka. Avfallet riskerar
att bli en handelsvara för att tillgodose de befintliga,
utbyggda och planerade sopförbränningsanläggning-
arna med billigt bränsle. Alltså skapar en ensidig
avfallsskatt på deponering inget incitament till mins-
kad avfallsmängd.
Fru talman! Regeringens proposition om avfalls-
skatten skall vi behandla vid ett annat tillfälle här i
kammaren. Därför har jag inget yrkande i fråga om
det här i dag på denna del. Därmed vill jag yrka bifall
till utskottets hemställan i MJU10.