Herr talman! Statsrådet har naturligtivs rätt. Det är
nästan en självklarhet att regler är bra om de följs,
förutsatt att det är bra regler.
När man har den inställningen till de regler som
man själv har varit med och utarbetat att man säger
att man inte kan arbeta efter dem börjar jag så
smått fundera.
Det är bra om Publicistklubben arbetar vidare med
sina etiska normer. Men det förutsätter att man,
efter att ha diskuterat färdigt och kanske skrivit om
reglerna, också tillämpar dem.
Lagstiftningen är som jag upplever det till för den
svage. De andra klarar sig ändå. I detta
sammanhang är faktiskt den som utsätts för ett
påhopp eller övertramp i underläge. Det var det jag
pekade på förut. Det är något konstigt att man som
journalist både kan vara åklagare och domare och
genom sitt sätt att publicera också den som
''verkställer'' straffet.
Det talas, även från statsrådet, om självsanering.
Då måste man förhoppningsvis framöver se till att
man får någorlunda vettiga saneringsmedel. Jag har
inte upplevt att man har arbetat på rätt sätt hos PO
på många år. Jag har förhoppningen att den PO som
ganska nyligen har tillträtt skall kunna göra något
bättre av det som har varit.
Det förekommer missbruk av möjligheterna att
publicera olika saker och ting. Jag tycker att det är
allvarligt att man hoppas att det skall vara förlåtet
genom att man efter några dagar kommer med en
liten rättelse. Det är inte säkert att det är samma
människor som läser den tidning där rättelsen
kommer in. Det är inte säkert att det är samma
personer som lyssnar på det radioprogram där
rättelsen kommer in.
Radionämnden har ett långsamt sätt att arbeta. Vi
ser ibland när man läser upp någonting på TV eller
hör i radion att det gäller övertramp som gjorts av
någon av redaktionerna för kanske ett år sedan.
Det är inte på något sätt tillfredsställande. Även det
måste kunna förändras.
Jag tror att det är väldigt viktigt att man gör en
sådan markering från statsmakternas sida oavsett
om vi nu skall gå över till lagstiftning eller något
annat. Vi är till för att skydda den svage, och i detta
sammanhang är det den enskilda människan som är
svag i förhållande till medierna. Vi måste på något
sätt få en bättre balans på det området.