Fru talman! Det är inte så att svenska regeringen
har Storbritannien som någon förebild för vår framtid
när det gäller transportpolitiken. Det finns mycket att
säga om den. Jag tillhör dem som är väldigt negativa
till vad som har skett där.
Den svenska avregleringen av järnvägstrafiken är
en ganska monopolstark avreglering, dvs. det är vissa
olönsamma linjer som man avreglerar. Om vi bortser
från SL-pendeltågen - de är landstingets och inte
statens, och Stockholms läns landsting är borgerligt
styrt - kan vi konstatera att det har varit väldigt för-
delaktigt för resenärerna. Jag kan nämna Tågkompa-
niet som ett exempel när det gäller sovvagnarna. De
har utvecklats. De kör fler tåg. De kör linjer som inte
tidigare kördes. Det är bara att konstatera att det har
varit väldigt bra.
När det gäller de kraftiga förseningar som har
skett är det inte det statliga monopolet och Banverket
som är orsaken, utan det är mer tågoperatörerna. Jag
vill också säga att tågåkandet - persontrafiken - har
ökat oerhört kraftigt de senaste åren. Det är en positiv
utveckling, och den tycker jag att vi ska vara stolta
över. Vi ska fortsätta att utveckla detta.
Jag tycker att avreglering inte är något självända-
mål. Jag har varit väldigt kritisk t.ex. när det gäller
Postens avreglering. Men vi kan nu konstatera att
Posten med lite hjälp från regeringen ändå har ut-
vecklats väldigt väl och fortfarande har 95 % av
marknaden. Det kommer att visa sig att Posten blir ett
av de verkligt framgångsrika distributions- eller lo-
gistikföretagen.
Banverket är ett monopol i den meningen att det
är ett statligt verk som har ansvar för själva in-
frastrukturen. Nu gör Banverket en bedömning inne-
bärande att man skär i Banverkets produktion. Det
beror delvis på att man konkurrensutsätter, men det
beror kanske framför allt på att regeringen och riks-
dagen inte har fattat tillräckliga beslut när det gäller
de ekonomiska behov som Banverket har för att kun-
na bygga ut järnvägen, som vi en gång har planerat.
Det är där vi finner den viktigaste orsaken - inte i att
verksamheten nu har blivit konkurrensutsatt. Det är
en mycket mindre viktig orsak. Då tycker jag att vi
får en annan balans på diskussionen.
Jag tror att vi kan vara överens om att det är bra
med en avreglering med förnuft som vi ser gynnar
marknaden, kunderna och också dem som är anställ-
da.
Den som starkast har drivit avregleringen av Te-
lia, Posten och SJ - den förändring som har gjorts av
SJ - är den fackliga organisationen SEKO. Jag brukar
säga det lite skämtsamt. De är avsevärt mer liberala
än vad den svenska näringsministern är. Det är de
som driver detta, för de tror på detta och tycker att det
är rimligt. Jag tror inte att man kan finna en stark
facklig kritik mot detta. I varje fall har jag inte fått
den från SEKO.