Fru talman! Vi hanterar i dag krav, nya kontroller,
bestraffningar och strängare lagstiftning för kommu-
ner och landsting. Egentligen borde det dock handla
om regeringens frikostighet med att överföra tvingan-
de och i detalj av regeringen styrda åtaganden till
kommunerna utan att visa samma frikostighet när det
gäller att fullfölja finansieringsprincipen och därmed
överföra erforderliga resurser för att man ska kunna
verkställa det som regeringen anser att kommunerna
ska verkställa. Nu träder i stället förslagen in som ska
bestraffa de kommuner som tidigare, med hårt arbete
av kommunala förtroendevalda och med hårda kom-
munala prioriteringar i den kommunala välfärden,
räddade den svenska ekonomin men som inte har
erhållit ekonomisk upprättelse efter detta.
I stället har de kommunalt förtroendevalda fått
ökad kontroll som tack och ökad bakbundenhet som
gjort att man ställs inför domstol samtidigt som re-
geringen jagar den som inte har den kommunala bud-
geten i balans.
Fru talman! Debatten om domstolstrots har varit
intensiv i många år. Det rör sig i nästan samtliga fall
om LSS-lagen, lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade. Ambitionen att stärka varje en-
skild människas rättighet har med rätta stärkts och
höjts under 90-talet. Det är bra. Det krävs ytterligare
rättigheter för enskilda individer. Men i dag ställs
frågan om huruvida kommunerna har möjlighet att
följa dessa lagar.
Staten och regeringen lägger förslag som med yt-
terligare styrmedel gentemot kommunerna begränsar
dessas möjligheter att finna egna lösningar. Samtidigt
läggs det under samma period nya förslag som är
ofinansierade. Regeringen är då inte trovärdig i sin
politik.
I propositionen säger sig regeringen vara medve-
ten om att den ekonomiska situationen kan ha bety-
delse för kommunernas agerande. Samtidigt som man
konstaterar det införs av regeringen nya styrmedel
gentemot kommunerna som t.ex. en ofinansierad
maxtaxa. Som om detta inte skulle få påverkan på den
samlade ekonomin och de prioriteringar som de
kommunalt förtroendevalda är satta att göra!
Regeringen drar inga konsekvenser av att det
kommande handlingsutrymmet blir snävare och snä-
vare - 289 kommuner behöver snart bara en statlig
tjänsteman som förvaltar regeringens politik.
Fru talman! Om regeringen hade menat allvar
med sin vilja att komma åt problemen med domstols-
trots hade den mest trovärdiga åtgärden varit att sta-
ten hade tagit över finansieringen av LSS, den rättig-
het som det främst handlar om. Eftersom rättigheten
är så detaljerad att kommunen inte har någon möjlig-
het att påverka kostnaden bör kommunerna inte heller
ta betalningsansvaret.
Jag läser ur tidningen Kommun-Aktuellt: Att infö-
ra sanktionsavgifter är att angripa symtomen, inte
orsakerna till att människor inte får stöd och service
enligt den lag som ger dem rätt till detta.
Därför, fru talman, anser Centerpartiet att det är
dags att utreda ett statligt huvudmannaskap, och att
det är lämpligt att den parlamentariska utredningen
om nationell utjämning av verksamhetskostnader
enligt lagen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade får detta uppdrag.
Jag yrkar bifall till reservation 3. Jag ställer mig
naturligtvis bakom övriga reservationer där Center-
partiet finns med, men jag yrkar inte bifall till dessa.