Fru talman! Margareta Nordenvall har frågat mig
om det är min avsikt att verka för att en kvinnlig pro-
fessor skall ha ett mindre kvalificerat arbete än en
manlig professor. Margit Gennser har frågat vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att presentera ett
fullständigt beslutsunderlag för riksdagen om positiv
särbehandling vid tillsättning av tjänster i högskolan.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Frågorna är uppenbarligen föranledda av proposi-
tionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet. Propositionen behandlas nu i
utbildningsutskottet och kommer senare att diskuteras
här i kammaren. Bakgrunden till förslagen är den
uppseendeväckande sneda könsfördelningen i högsko-
lans lärarkår med ett försvinnande litet antal kvinnor
på den högsta nivån, ca 7 %. Samtidigt vet vi att det
finns många begåvade och kompetenta kvinnliga
forskare i den svenska högskolan. Mycket vittnar
också om att män i praktiken gynnas vid inrättande
och tillsättningar av högskolans högsta tjänster. Mitt
svar till Margareta Nordenvall är att jag vill verka för
att alla de kompetenta kvinnor som finns inom hög-
skolan skall få de kvalificerade arbeten som de hittills
inte kommit i fråga för.
Till Margit Gennser vill jag först och främst påpe-
ka det som torde vara uppenbart, nämligen att rege-
ringens förslag om användning av metoden positiv
särbehandling innebär en tillämpning av redan existe-
rande lagar. Jämställdhetslagen trädde i kraft den 1
juli 1980. Däri ingår den positiva särbehandlingen
som en möjlighet. Den har funnits i 15 år. Någon
lagändring behövs alltså inte. Jag kan heller inte se att
det behövs något ytterligare beslutsunderlag för riks-
dagens ställningstagande, men om utskottet bedömer
att det är nödvändigt står regeringen givetvis till
tjänst.
Jag vill också påminna om att de befordringsgrun-
der som gäller generellt anges i högskoleförordning-
en. Där står inget om positiv särbehandling. Av jäm-
ställdhetslagen följer emellertid att positiv särbehand-
ling kan tillämpas av en arbetsgivare, om den är ett
led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet.
Universiteten och högskolorna skulle således kunna
tillämpa positiv särbehandling redan i dag. För att
göra detta tydligt avser regeringen att göra ett tillägg
till högskoleförordningen. Jag vill också påpeka för
Margit Gennser att det i högskolelagen föreskrivs att
regeringen får utfärda föreskrifter om befordrings-
grunderna för lärartjänster.
Tillägget till högskoleförordningen innebär såle-
des bara att universiteten och högskolorna får använ-
da positiv särbehandling. Vid engångssatsningen
däremot skall, vid behov, positiv särbehandling an-
vändas, om det kan ske inom ramen för regeringsfor-
men. Vad detta närmare innebär beskrivs i proposi-
tionen. Jag vill därutöver påpeka att universitetens
och högskolornas beslut givetvis kan överklagas till
Överklagandenämnden för högskolan.