Fru talman! Jag kanske skulle rekommendera
Margit Gennser att studera både grundlagen och jäm-
ställdhetslagen och förarbetena till dessa. När jäm-
ställdhetslagen antogs 1979 i riksdagen vid två olika
tillfällen konstaterade utskottet att principen om möj-
lighet till positiv särbehandling hade godtagits tidiga-
re bl.a. i grundlag. Enligt 2. kap 16 § i regeringsfor-
men får lag eller annan föreskrift inte innebära att
någon missgynnas på grund av sitt kön såvida inte
föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma
jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta är rege-
ringsformen. Det var på den grundvalen som riksda-
gen med stor majoritet antog jämställdhetspropositio-
nen inklusive principen om att utnyttja positiv särbe-
handling.
Det har också klargjorts i samband med regerings-
formens tillkomst och den formulering som nu gäller i
11 kap. 9 § om sakliga grunder. När det stadgandet
fick sin nuvarande utformning var det just för att
medge hänsynstagande av annat slag, bl.a. arbets-
marknadspolitiska och lokaliseringspolitiska synpunk-
ter. Det är helt klart av riksdagens tidigare behandling
att detta icke strider mot regeringsformen. Någon
lagrådsremiss av en redan existerande lag torde vara
helt onödig.
Jag håller med Margareta Nordenvall om att detta
verkligen är en fråga om kvinnorna i det akademiska
livet som gäller forskningens och undervisningens
framtid. Det är därför det är så upprörande att vi har
ett system som i praktiken gynnar män, missgynnar
kvinnor och innebär att kvinnor och kvinnliga forska-
re inte har de högsta tjänsterna inom forskarvärlden.